MagniLs Erikssons landslag 6811.Fl. 4 (KrL Ä 5) är hämtad från UL Ä 11: 1, VmL Ä 12:4. — Om barn fött efter faderns död (»posthumt barn») och dess rätt till arv finnas bestämmelser i G 23. 12. Med fl. 5 (KrL 6) jfr UL Ä 16:2. 13. Fl. 6 pr och § 1—4 (KrL ä 7 pr och § 1—4) är hämtat från UL A 17 pr, VmL Ä 13 pr. .Jfr ÖgL A 6. — »Vare samma lag»: d.v'.s. om två män, som under vanliga förhållanden voro varandras arvingar, omkommo i samma strid, utan att det kunde utredas, vem som dog först, skulle de icke ärva varandra, ulan varderas närmaste arvingar skulle taga arv efter dem var för sig. 14. Fl. 6:5—6 (KrL A 7:5—6) är hämtat från VgL II A 16 ( =VgL I A 13). 15. Om »biltog man» se E 24. 16. »Hans hustru med honom»: det betraktades sålunda icke som brottsligt, om en hustru följde sin man i landsflykten. Däremot var det (enligt E 25) strängt förbjudet för varje annan person att hysa den biltoge eller ge honom mer än ett mål mat. 17. Detta stämmer överens med E 24: 1. 18. »Risunge», fsv. rishofpe (rishöfdhe, riskiille), d.v.s. ett barn som var fött i riset, i snårskogen. Denna bestämmelse (hämtad från UL) är snarast ett arv från en äldre tid, då den fredlöse måste fly ut i skogen och vistades där, icke i utlandet. .Jfr VgL I M 1. 19. Fl. 7 (KrL A 8) är hämtad från UL A 21. 20. D.v.s. föräldrarna (eller en av denn ha varit gifta flera gånger, och det finns sålunda flera kullar av barn. 21. Meningen är: dör ett av barnen, då skall dess helsyskon ärva och halvsyskonen 1'4. 22. »I utjordar», fsv. i umäghum\ står i motsats till »i bolbyn» (fsv. i bolhijnuni), d.v.s. den egentliga byn med tomter och därtill hörande andelar i byns åkrar, ängar och andra fastigheter; sålunda avses sådan jord, som någon kunde äga utom sin andel i byn, nyodlingar o.dyl. »Efter som det står i värde i bolbyn, och lika mot lika», fsv. äfte pij sum pät gelder i bolbijnum ok fult är gen fullo, d.v.s. så att alla lotter ha avpassats så att de sinsemellan i värde motsvara arvingarnas andelstal i boet. Beträffande tolkningen av ifrågavarande uttryck se G. Hafström, Ledung och marklandsindelning (1949), s. 202 f.. Tomt är tegs moder (i: Kulturhistoriska axplock tillägnade Gabriel Nikander 21 maj 1954, s. 86 f.). 23. Fl. 8 pr (KrL A 9) är hämtad från UL A 13 (jfr ÖgL G 21: 1). Sista meningen har en något annan formulering i KrL, men innebörden är densamma. 23 a. »Enda barnet», d.v.s. enda barnet i en kull. 24. Fl. 8:1 är hämtad från UL A 14, Den är utesluten i KrL, vilket torde vara en konsekvens av ändringen i fl. 2. — (Texten i »Svenska landskapslagar» 1: Upplandslagen, s. 71 innehåller ett par oriktigheter: r. 3 och 2 nedifrån står: samsyskon; bör vara: halvsyskon; r. 4 nedifrån står: samsyskon; bör vara: helsyskon.) 24a. »Där ärver död och heden arv»: ÖgL A 7 »där tager död och heden »Heden», fsv. hepin, d.v.s. odöpt. Ett odöpt barn fick icke ärva. Detta var en grundsats, som kyrkan hade genomdrivit, förmodligen ganska tidigt; dopet var en nödvändig förutsättning för arv. Det fall, som behandlats i fl. 9 (och i ÖgL var ett undantag: regeln »ingen må dräpa för att vinna ett arv» var starkare än regeln att odöpt ej fick ärva. Se »Svenska landskapslagar» 1, Östgötalagen, s. 137 not 18. arv».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=