Ärvda bal ken 69 Ingen må dräjia lör att vinna ett arv», fsv. ängin ma dräpa sik til arfs: til betyder här; i syfte att, för att få (jfr ty. Zicl); E. Wessén, Svensk språkhistoria 3 (195(>), s. 79. Samma grundsats i !•- 33 pr, 34, A'gl^ I 11, VgL II Add 11: 14, ögL E 21, UL Ä 17: 1, SdmL Ä 6:4, VmL M 10:3, HL Ä 13:5. I Erikskrönikan (v. 4281) ål)eropas detta stadgande gent emot konung Birger, sedan han hade hragt sina l)röiler, hertigarna Erik oeh \'aklemar. om livet. Såsom G. Cederschiöld har ])åpekat (Om Erikskrönikan, 1899, s. 206 f.i, har stadgandet hiir en formidering, som närmast överensstämmer med SdmL: tlict ma engin dräpa til arff. — Fl. 9 (KrL Ä 10) är hämtad, nästan ordagrant, från ÖgL A 7; jfr UL A 10; 1. — KrL inskjuter här, som fl. 11—12 i A, heslämmelserna i MEL E 33 och 34. som sålunda i KrL luv flyttats hit. 25. Enligt ÖgL 9 skidle fader under vissa förutsiiltningar ge sina söner hiilften av sitt ho som »urgiiv». Om diirefter, då fadern dör, sönerna hade skiftat sin egendom sinsemellan, skidle enligt ÖgL .\ 10 varje son liiira tillhaka till faderns ho vad han hade fått i urgiiv fiir att tagas i beräkning vid skiftet av detta. Diirigenom skedde tjdligen en jämkning av lotterna vid urgävet, om den egendom, som ingått i detta, hade fördelats orättvist av fadern. MEL A 10: 1 återger innehållet i ögL:s regel, alt sönerna efter skifte sinsemellan kunde bli skyldiga att hära åter vad de hade fått av sin fader för att denna egendom skulle fördelas på nytt vid skifte efter honom, men då MId, ieke har något stadgande om urgiiv, kommer MEL A 10: 1 att stå utan det sammanhang, i vilket ögL:s stadgande står, och Idir därigenom obegripligt. 26 a. »Med fidl jiimkningsed av närmaste fränder», fsv. jncf) fnlliim iämnäl)ä ccf) mej) nästum frcndunr, (igL har: »med full frändeed», fsv. niäf) fulliim nilnarepe (se kommentaren i »Svenska landskapslagar» 1, ÖgL s. 137). Om »jämkningsed» se not 30. 26. Fl. 10 (KrL A 13) iir hämtad från ÖgL A 10 pr. I sjiilva hyn»: Med hyn avses hiir tomtområdet i hyn. .Sedan den tomt. som arvlåtaren (syskonens fader eller moder) har iigt i hyn, delats upp i ett antal tomter, motsvarande arvingars andelar i del ho, som skiftas, oeh sedan arvingarna ha lottat om dessa tomter, så fördelas den mark oeh de vattenområden, som ha hört till den tomt, som nu har delats upp, mellan arvingarna enligt solskiftcts regler (se om dessa nedan i Byggningabalken). Den som har fått sin tomt i öster, får därigenom sina skiften i öster, den som har fått sin tomt i viister, får sina skiften i viister o.s.v. Skiftenas inbördes storlek bestiimmes av arvslotternas inbördes storlek. Fl. 11 (KrL A 14) är hämtad frän ÖgL A 10: 1. 28. »Meil svuren cd»: edens innehåll skulle vara, att de I'j hade fått mera än de nn hatle hurit åter. 29. »På så sätt att lotten har stadfäst det som han har fått», d.v.s. någon ändring får icke ske i det arvskifte, som den föregående loltningen har stadfäst; lottningen göres sålunda ieke om. — »På så sätt», fsv. pessum liindiim. Texten iir hiir otydlig, och detta är även fallet med förlagan i ÖgL. Troligen iir meningen, att friinderna skola beediga, alt lottning har skett, oeh att. om de kunna avlägga denna ed, endast jämkning får ske. Att de ej ha kunnat skifta jämnare än nu har skett», fsv. ät the konno ei iämnare skipta än nu är skipt (andra hs: sakt). Därför kallas eden iämnafxi eper, jiimkningsed (fl. 11). 27. 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=