Ärvdabalke11 67 III. Iluru ärvas skall längre tillbaka i bakarv och sidoarv, och om arvingar på fädernet och arvingar på mödernet tvista. Nil finns ej fader eller moder, ej helsyskon eller deras barn; då är del farfader och farmoder och morfader och mormoder. De äro samarva. Man tage då två delar på den dödes fäderne och tredjedelen på mödernet. Och alltid tage en man ])å samma sida två lotter oi'h en kvinna tredjedelen. § 1. Finnas icke de. då är det larbroder och faster, morbroder och moster. Dessa äro samarva. De skifte arv, så som förut är sagt. § 2. Finnas icke de. då är det syskonbarn på fädernet (fsv. brijlUtmjar] och syskonbarn på mödernet i fsv. si/slun()(ir) till den döde; syskonbarn jiå fädernet tage två lotter och syskonbarn ])å mödernet tredjedelen. De äro den dödes syskonbarn på fiiilernet, som ;iro födda av hans farbroder eller av hans faster; de iiro syskonbarn på mödernet, som äro födda av hans morbroder eller av hans moster.» § 3. =MEL A 2: 1. 1 KrL tillägges: »Ftom i det fall att det är barnbarn eller barn av hclsyskon till den döde; de ärve så som föriil är sagt.» Den viktigaste nyhet i förhållande till MFL. som dessa regler innebiira, är att den ilödes far och mor samt hans helsyskon iiro samarvingar. Hos .\. Ilolmbiick, .\tten och arvet (1019). s. 180 f. iir denna regel behandlad. Ilolmbiick menar, att den miijtlgen iir uttryck för en komjiromiss mellan en grundsats i dala- och viistmannariitten, att den dödes syskon och deras barn skola taga arvet efter far och mor, och den iildre åsikt, som slutligen segrar i FL. att far och mor, om de båda leva. skola laga hela arvet. Ilolmbiick iiverviiger också möjligheten att inflytande från utlandet kan ha gjort sig giillande. I detta hiinseende biir del påpekas, att kejsar .Inslinianns' stora Novella 118 låter far och mor till den diide samt hans helsyskon vara samarvingar, iiven om håda föriiUlrarna leva. samt att iiven i andra hiinseenden likheter iinnas mellan romersk arvsrätt och svensk ise hiirom (3. Winroth, Arf och danaarf, 1909, s. 43 not 2). Fflersom två flockar i KrL (A 2 och 3) svara mot en i Mb'L 3), blir det i det följande en förskjutning i numreringen hela A igenom. 0. I KrL A 4 tillägges: »längre bort i sliikten iin nu iir sagt.» 7. »Bröstarv» och »bakarv» brukas här som kollektiv personbeteckning, ung. som bröstarvingar och bakarvingar. 8. KrL A 4: »Det iir bröslarv, då den ene födes av den andre framåt i sliikten, och bakarv åter tillbaka i iitten och på båda sidorna.» — Jfr ögL A 3: 2. 9. »Hon som därpå har att svara», fsv\ hon som viper snor siter, d.v.s. modern (så i KrL). Hs F av FL iir den enda, som har hon. .\v FL:s övriga handskrifter ha hs A och Espl han, hs .\ pan, hs BFDE pän (VmL: pän). Troligen har originalhandskriften haft pan, med ett p som iiven har kunnat läsas h. MEL:s text följer här som i andra fall hs F av FiL. Det iir tyilligt, alt den förlorade medeltida förlagan för hs F (som iir en avskrift från slutet av löOO-t.) har varit kiillan fiir MliL, vad FL angår. Jfr B not 1()7, Km not 9. 9 a. Orden »och fick kristendom» (fsv. ok fik kristindoin] iiro ett tilliigg i MEL. UL har i stiillel: »och det log mjölk av sin moders bröst, och del hade naglar och hår». 10. »Kvinna», fsv. kona. liksom hs F av FL. övriga handskrifter av FL ha: en kona. D.v.s. cn kvinnas vittnesbiird iir lillriickligl, det giiller lika mycket som två miin i andra fall. KrL: »kvinna som var niirvarande».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=