Magnus Erikssons lan dslag 66 .Ifr lamlskapslagarna; VgL II A 1, ÖgL A 1, UL A 11 (VniL A 11, HL A 111. SdinL A 1 idiireniot icke i ^'gL I 1, DL 11 11). Sc .\. Holmbäck. Ätten oeh arvet iH)19L s. 77 f.. 91 f.; R. Pij)ping. Koinmenlar till Erikskrönikan (1926), s. 247 1.; Svenska Landskapslagar, Bd 1 (H.k'ld): ögL s. i;i3 f., UL s. 84 f.; tl. Ilafstrihn, Hatt oeli hnva li: Svensk .Inristtidning 197)8). 8. Manga hs inskjuta även här: »ända till femte led»; Ragvald: »nsqiie ad (jninInm gradnm». Enligt .Selilyler heror detta tillägg ursprungligen på att det har fallit en skrivare in att ur UL 11 pr oeh 12 införa några ord om representationsrätt till femte led. .\tt dessa tillägg sedan fortj)lantades genom avskrifter, var naturligt. Det kan från hörjan ha skett i god tro. Emellertid är det uppenhart, att tilläggen kunde hli av stor vikt vid avgörandet av vissa arvstvister. Eftersom det sålunda fanns två olika versioner av MEL i fråga om arvsrätten, kom man meil tiden att uppfatta sådana handskrifter, som innehöllo en utvidgad representationsrätt, som en särskild laghok; den har hetecknats som »den andra lagen eller mellersta lagen», i motsats till »den äldsta lagen», som saknade dessa tillägg. C. J. .Schlyter. Om den i några äldre handlingar förekommande henämningen »medlestc lagen |i: KVHAAkacLs Handlingar 18, 1845. s. 198 f.i, Inledningen till MEL (.SGL 10. 1802), s. LXXHl f.; .1. E. .ålimjuist. Den s.k. mellersta lagens hestiimmelser om istadariitt li: Strödda hidrag till civilrättens historia. 197)3). 4. »Syskonharn på fädernet och syskonharn på mödernet», fsv. brölAiimjd ok siistliiiKju. Om nsv. hrylling oeh syssling se S.\OR: B 4383 och G. Bergman i .Vrkiv för nordisk filologi» 71 (lOöO). s. 207) f. 7). »Lämne ieke ut något till den andra släkten», d.v.s. till niiklernesläkten. om Jfr (igL 3: 1 (sluteti och El. 2 motsvaras i KrL av två flockar (.\ 2 och 3). som genomföra andra bestämmelser om hakarv och sidoarv: »H. Huru vidare skall ärvas mellan den dödes fader och moder, helsyskon och helsyskons barn. Xu finnas icke barn eller barnbarn; då är det fader och moder och helsyskon till den döde. Om helsyskon äro flera än en. då tage fader och moder luilften av arvet och hels3'skonen hälften, fadern två delar och modern tredjedelen. Le\er endast en av dem. tage hälften i delning med helsj^skonen. Och helsvskonen tage den andra hälften, hroder broders lott och syster systers lott. i? 1. Leva både fader och moder och endast en av helssskonen. då tage fader oeh moder två lotter och det enda helssskonet tredjedelen, utom i fall att broders barn eller svsters barn leva; då tage de tillsammans med det enda helsyskonet hälften av arvet i delning med fader och moder, broders barn lika inscket som broder och svsters barn lika mvcket som svster. Lever ingen av belsvskoneu. men barn leva efter ett av sNskonen, vare sig de äro flera eller färre, tage de tredjedelen i delning med fader och moder. Leva barn efter flera helsvskon. tage de hälften i delning med fader och moder, så som sagt är, broders barn broders lott och systers barn s\sters lott. § 2. Einns ej helssskon eller deras barn. men fader och moder leva eller en av dem, tage alltsammans. Samma lag skall vara. om fader och moder äro döila och helsNskon leva, ett eller flera, eller deras barn; tage alltsammans. Om halvsyskoiis oeh helss’skons arv stadgas längre fram i nionde ka])itlet. arvtagaren tillhörde fädernesläkten, och tvärtom. UL A 17).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=