RB 6

Magti US Erikssons I aud si ag 54 4(). »Såsom i'orut liar sagts»: nämligon i § 147. »Kommer någon dil», nnderförstålt: objuden. Ragvald tillägger: »non voealus». — ^8 saknas i flera lis av MEL och i KrL. Det har förmodligen ansetts rätt överflödigt, och orimligt att stadga så stränga bötesstraff för böndernas gästabud. .\lt normerande föreskrifter bar ansetts nödvändiga för bondbröllop, framgår av (il, ka|i. 24. Om objudna gäster \ id bröllop stadgas i SdmL G 2: 2. — Fl. 8 är näslan ordagrant upplagen ur Telge-stadgan 1345 (SI) s. 479; översättning i kommentaren till SdmL G not 13, s. 70). Telge-stadgan :ir en förordning mot den tilllagande y])pighelen oeh det ambitiösa, men säkerligen mycket betungande slöseriet bland stormännen jiå 13()0-lalet. 48. Fl. 9 är en upprejming av fl. (i: 1. Den saknas i flera hs av MEL oeh i KrL. — »Då de hava legat en natt i säng samman», iivcrtager brudgummen målsmanskåpet för bruden (jfr fl. 0 pr). Om ålder och ursprung för denna rättsregel har förts en livlig diskussion mellan R. Hemmer och Lizzie Carlsson; se ovan not 2,'). - - Om hustrun begick ett brott ocb hennes man blev lagligen sakfiilld eller hon sjiilv med vittnen bunden vid brottet, skulle böterna utgå av hennes egendt)m (R 20:2). 49. »Lötliga marker», fsv. lölxxjhd marker. Löf^ogher lödig. fullviklig, som innehåller full vikt av silver. »Svensk vikt», i motsats till särskilt tysk (kölnisk) vikt. En mark i svensk vikt motsxarade ungefär 210 gram (H. Hildebrand, .Sveriges medeltid 1, s. 704 f.). öO. »Vanliga frälsemän», fsv. almännilike frälsis män, Ragvahl: »nobilis homo mediocris status». Tre m:irker s\enska |)enningar». Det tidigast priigladc myntet var penningen. 8 penningar utgjorde en örtug (24 i)enningar sålunda en öre och 192 penningar en marki. En på detta sätt erhållen mark (riiknad mark, mark penningar) hade ursprungligen samma viirde som en »lödig mark». Redan tidigt ljörjade man emcllcrtid försämra penningen, och då man fortfarande kallade 192 penningar för en mark. uii()slod en skillnad mellan »lödig mark» (mark silver) och »mark penningar». Den senare motsvarade vid mitten av 1300-talet */.'> av den förra, olika grader skidle enligt MEL ge morgongåva i »lödiga marker», bönder och löskerkarlar i »marker penningar». ö2. »Löskerkarl», fsv. löskär man. Ragvald; »vagabondus», d.v.s. icke bofast, icke jordägande (men frii man. i motsats till bonde. 7)3. Fl. 10 pr och § 1 ;ir hiimlat ur Telge-stadgan 1347) iSD 7), s. 478). dock med avseviirda föriindringar. Den motsvarande delen av Telge-stadgan lyder i översiitlning: »\'idare samtyckte vi och stadgade, vid samma tid som förut har sagts, om morgongå\or, att ingen man. riddare eller sven, får gi\a morgongåvor, som gå högre än till hundra marker silver efter svensk vikt. vare sig den som giver sill giva i silver eller i jord. efter som jorden är värd. och ej efter laga lösen. Ingen får nödga den som skall giva morgongåvor till huru mycket han skall giva. ulan det skall bero av bonom .själv, om han vill giva så mycket som nu är sagt eller mindre; det må han j)röva efter sin förmåga. Få de sedan barn med varandra, då skall demia morgongåva för barnen vara mödernearv och icke fädernearv. Rlir det ej barn mellan dem. dä skall den av makarna äga morgongåvan, som lever längst.» Det bögsta värdet av morgongåva har sålunda i MIR, blivit betydligt sänkt, fran 100 till 40 lödiga marker, ocb vidare har genomförts en gradering efter social sliillöl. Friilsemiin av

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=