RB 6

Gi f f c r ni äl s bal ken 53 kroj), tlu'ir ci/ hnioir koo (S (S77. 1) 0871. Se A. Kock i Östnordiska oc'h latinska inedeltidsordsprak 2 (1801—021, s. 101. Diireniol linns don icko i landskapslafjarna. Don liar oinollortid t'ornion av on allmän rällssals i konkrot ooh bildlig gostallning, av saniina tyji soin oxompelvis: »Då går alltid hatt till ooh luiva ilrån», »Då 1'allor hcirdan, när handon lossnal (Svonska landskapslagar 1, s. xviii). Rylniiskt ooh slilisliskt övoronssliiinmor salson också mod ordsjiråkon. Möjligon iir Telge-sladgan don ursprungliga källan för salson i skriftlig form. Detta är av vikt för hodömningon av doss förekomst i ordsinåkssamlingon. I Domarroglorna förekomma uttrycken: »Den icke haver fä, han höto mod kropp» och »Don oj haver so, han höto mod ko. Meningen mod stadgandet i MIlL är tydligen, all om en man har hlivit ådönnd hötor men saknade medel för att giilda dem. måste han i stället holala genom kroppsligt arhote: »Han skall arhota ett år fiir varje mark». Diiromot icke så som A. Kock tolkar det: »han i stiillot måste underkasta sig kroppsligt straff (hndsfrykning eller kanske l.o.m. döden).» .Ifr också ögL 39: 1. Se numera iiven R. Ripping, ()rds|)råksstudior 2:2 (.Studier i nordisk filologi Rd 50. 1900), s. 28 f. 41. .Säkerligen lilliimpados i dolla fall de allmänna reglerna i R 21: en löskerkarl, som skidle avtjäna sitt straff genom arhote, skulle tjäna ett år för varje mark, först hos honden och sedan lu)s konungen, men vara saklös för häradet. 42. »Flera hiistar än stadgat iir i konungshalken»: detta syftar i)å Kg 22. 43. »l-'hr alt få lön», fsv. äj>tvr löniiin. Ragvald: »pro eormn salariis». .Sj>elmiin ooh andra gycklare infimno sig ofta i stora skaror vid stormännens fester, och seden krävde att de skidle få gåvor i mat, kläder och vapen (se ovan not 35). De kunde l)li en verklig plåga, och för att hli av med dessa olijudna snyllgäsler kunde det vara frestande att locka hort dem till någon annan gård, där ett gästahud pågick eller tillstundade. Det är delta oskick, som här förhjudes. 44. Priisterna skidle hålla själamässor efter den diide. kanske vid många olika kyrkor. De horde uppmuntras därtill genom att hjudas till gravölet eller arvölet. .\lt hesjiisa »fattigt folk» kunde också vara gagneligt för den dödes själ; arvingen horde därför visa sig givmild och frikostig. »\’id andra högtider», fsv. i a})riim Ragvald: »conventihus amicorum». — 1 Frikskrönikan (v. 358 f.) säges (let. alt efter junker Karls död Hans husfrwa lolh han wel heganga medh alla the klerka hon kunne fanga Och ])å samma sätt efter marsken Torgils Knutssons d('>d (v. 2527 f.l : 'Ihen tiid the han thiidhan haro, alle the klärka i stadhin waro the gingo alle i moot hans liik . . . Til thet kloster man han tha haar ok lotho han ther wel hegaa med messor ok med saltara, ok lagdon nidh i then koor. »För olydnad mot konungens dom», fsv. sum annor kuniimj.r dombrnt-, Ragsicut fit quando pena exirahilur pro violacione sentencie regis». Om utmätning för hrott mot konungens dom se Kg 28. Stadgandet i fl. 8: 5 hiinför sig tydligen till fl. 8: 1-2, icke till fl. 8 pr och fl. 8:3 —4: den som håller giislahudet är niimligen enligt ^ 5 hölesheriiltigad, ej Ixitesskyldig. 45. vald:

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=