Magnus Erikssons landslag 52 i l>ikskiönikan. 'I'.ex. vid .skildringen av hertig Valdemars bröllop med Torgils Knnissons dotter l.'lOl i v. 1828 f.): The lekara fingo t her dyra hawo, örss ok gangara ok andra gawo, klede ok sölff ok andra handa, swa at the foro blide hem til land. Idler vid hertigarna Eriks och Valdemars bröllop i Oslo 1312 (v. 3314 f.); Ther war frögd ok mykin gläde. The gärande fingo ther dyr kläde, örss ok gangara i gode liit. Rikare foro the thädhan än tiit. Ther war diist ok behordh. danz ok leek ok fagber ordh, gläde ä hwart man sik wände. El. 7 återgår på en stadga utfärdad av Magnus Eriksson vid en herredag i Telge år 134") (.SI) 5. s. 473 f.l. Den handlar i främsta rummet om rusttjänsten (se ovan Kg 11—211, men där finnas även föreskrifter om morgongåva (se nedan fl. 10), om »förningar» (fl. 7| och om bröllop och andra gästabud (se nedan fl. 8). Dessa delar av Telge-stadgan. som motsvara MEL G 7, 8 och 10, finnas översatta i kommentaren till .SdmL G not 13 och 19 (s. 70 och 71). — Med fl. 7 må även jämföras »överflödsförordningen» i GL kap. 24. 30. ä>Kyrkogångsöl». gästabud som hölls med anledning av nygift hustrus eller barnsängskvinnas kyrkogång. Se »Svenska landskapslagar» 1: östgötalagen s. 20 (Kk 31) med kommentar s. 32 (noterna 81. 82). 37. »Gästabud vid j)rästens första mässa», fsv. förstoincsso öl. andra hs: ])restöl (likaså KrL), d.v.s. installationsfest för ny sockenpräst. Förmodligen var det någon av socknens herremän, som höll gästabudet, icke sockenprästen själv. 38. I Telge-stadgan tilläggs: »Nu bedja vi och bjuda alla. att de göra efter denna vår vilja och hädanefter avstyra sitt slöseri, och ingen må mera göra sig skyldig till slöseri över sina tillgångar i dessa tillfällen eller i andra.» — Endast en stormaTi med vidsträckta jordagods kunde komma ])å den tanken att bjuda så många förnäma gäster, som här begränsas som ett maximum, till något av de nämnda gästabuden. Restämmelsen visar ovanligt tydligt, att de n y a delarna av MEL ha tillkommit i ett samhälle av en delvis annan struktur än de gamla från landskapslagarna ärvda (t.ex. fl. 1—3). Det nya ståndssamhället träder fram med världsligt och andligt frälse. 39. Inom frälseståndet funnos flera grader !§ 1): riddare av konungens råd. riddare utanför rådet, svenner, riddares vederlike (Kg 22). vanlig väpnare (« ixikn] och enkla friilsemän. .Ifr IL Hildebrand, Sveriges medeltid 2. s. 188 f. Bland de ofrälse skilde man mellan de jordägande (bönder), arrendatorer (landbor) och de jordlösa (legodrängar). .Anmärkningsvärt är att biskop ej omtalas i detta sammanhang, hland objudna gäster. 40. »Böte den med sin kropp, som ej haver ko», fsv. höte fxin krop. ei h<nicr ko. 1'lom i Telge-stadgan (samt diirifrån lånat i MEL G 8: 1 och KrL G 8: 1) förekommer denna allittererande sats även i den fornsvenska ordspråkssamlingen: Han gälic
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=