Gi f f c r mål sbal k c n n soiii akl i iiUlre svonsk ;iklenska])sriUt li: 'I'idskrift ulf^. av .luridiska föroningon i Finland 1952); L. Farlssnn, Siinglcdningon oih kanonisk riitl ii: \'etenskaps-Socit‘- teicns i Lnnd arsitok 1955); R. Hi'ininer, Aklcnskajiels Inllhordan i-nligt äldre svensk rätt li: Tidskrilt idg. av Juridiska föreningen i Finland 1955); L. Farlsson. Xagra synpunkter på äldre svensk äktenskajisriitl (i; Velenskai)s-Soeietelens i Lnnd årsl)ok 195()); R. Heininer. Annn i frågan oin äktenskapets fnlthordan enligt äldre svensk rätt (i; Tidskrift ntg. av Juridiska föreningen i Finland 1958); L. Carlsson, •kiingledningen i äldre svensk äktenskapsriitt (i samma tidskrift 1958); R. llemmer. ■Slntord i frågan om ;iklenskaj)ets fullbordan enligt äldre svensk rätt (i samma tidskrift 1958); L. Carlsson. l)as Reilager im altsehwedisehen lAierecbt (i: Zeitsclirift der .Savigny Stiflimg fiir Reehlsgesehichle, (iermanistische .\bteilnng, 1958); R. Hemmer. Cl)cr das Reilager im germaniseben Reeht (i samma tidskrift 1959); L. Carlsson, \'om .\ller inul rrs])rung des Reilagers im germaniseben Reebt (i samma tidskrift 19(10). Se iiven Karl Wiihrer. Zum altsehwedisehen Ebereebt (samma tidskrift 1957). Diskussionen bar särskilt giillt, varifrån den svenska riitten har fått regeln, att för äktenskapets fnlla riittsverkningar fordras, att makarna ha legat tillsammans i samma säng. Lizzie Carlsson har betonat, att gammal germansk rätt visar sig i denna regel, under det att Hemmer bar gjort giillande, att man i regeln bar att se inflytande från kanonisk riitt. - - .Ifr fl. 9 med not 48. 2(1. »Sin förning», som han gav henne, d.v.s. sin fiistegåva. 27. Jfr FL A 2. 28. \'isserligen var »giftermålet» (fl. 5 pr) den rättsliga grunden för iiktenskapet. .Men det krävdes oekså att hustrun skidle välbehållen ha kommit hem till sin mans gård oeh att deras saiidiv har börjat, för att han skidle vara hennes rätte målsman. Om hon dog på viigen dit, förföll avtalet. Men om hon lyekligt oeh väl hade kommit hem till sin man oeh de där legat en natt samman, då var äktenska])et fullbordat oeh ägde full rättskraft. Till teeken därpå skulle han giva henne morgongåva. ■— .Sammanhanget avhrytes här genom bestämmelser om fästegåvor oeh bröllop (fl. 7—8). Därefter upprepas (fl. 9) innehållet i fl. 6:1. Först i fl. 10 kommer fortsättningen med bestämmelser om morgongåva. 29. .Sålunda fidl utrustning för ritt (men ieke några andra klädesplagg). 30. »Par kläder», d.v.s. sammanhörande klädesplagg, sålunda fidl klädedräkt. Till fyra nya fullstämliga klädningar begränsades sålunda faderns skyldighet att utrusta sin dotter, (iamla kläder fiek hon behålla, så mycket som fanns. 30 a. »De må saklöst medgivas henne», fsv. l>ön magho henne unnas saklösf. 31. »Dyrbarheter», fsv. kläna/), d.v.s. klenoder, smycken. Vissa handskrifter ha missförstått det friimmande ordet »klenoder» och ändrat det till klä])nap, kl(if>e. 32. »På båda sidor» tillsammans, d.v.s. fyra på brudgummens och fyra på brudens sida. Förmodligen åsyftas här en sed vid bröllojiet, då de dyrbara brölloiiskkiderna och brudens övriga utstyrsel buros omkring och förevisades. .Stadgandet kan emellertid också tolkas som en föreskrift mot överflöd: endast nio personer skulle få vara klädda i dyrbara, siirskilt för bröllopet anskaffade kliider. 33. Andra hs: »brudgummen». Ragvald Ingemundsson: »sjxmsus». 34. ».Sina kliider»: Ragvald: »vestimenta ninicialia», d.v.s. bröllopskläder. 35. »Till lekare». fsv. lekaruin. Ragvald: »lusoribus vel histrionibus». Rruket att vid bröllop och andra fester skänka bort sina kläder till lekare omtalas flerstädes
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=