RB 6

Magnus Erikssons landslag 36 171. I KrL tillä^gc.s: »och böte därtill fjrtio marker, konungens ensak». — Därefter följa i KrL Kg 30: 1—2 några bestämmelser utan motsvarighet i MEL: »§ 1. .Så som frälsejord må ärvas och gå åter under skatt, om ej tjänst uppehålles för den så som lagen säger, så må ock skattejord ärvas till frälse, då frälseman eller frälsekvinna är skattebondes arvinge. Och bonde eller bondes son må komma i frälse, så som förut är sagt. § 2. Ingen bonde må ha rätt att köpa mera skattejord än han själv är »fnllsädes» och besutten på. Om någon gör det, så att kronans inkomster därav minskas, och häradsnämnd intygar detta, skall han återgälda skadan till konungen och därutöver fyrtio marker, konungens ensak.» — Här ser man ett annat försök från kronans sida att hävda sin rätt till skatt. I princip utgick skatten med lika belopp för var och en som kunde kallas bonde. Om då en fidlt besutten bonde köpte mera jord, ökades icke hans skatt, men däremot minskades säljarens skatt, om denne icke längre var besutten. Det är mot detta, som bestiimmelsen i fl. 26 söker inskrida. 172. Fl. 28 =KrL Kg 31. — .Stadgande om fridsbrev från konungen i 1) I 12 (jfr även D I (». 13, 14). Se J. Liedgren i .\rchia?vistica et media;vistica (1656). s. 258. 173. Orden »därför att han hade väckt åtal mot honom inför konungen» saknas i KrL. 174. I KrL lillägges: »eller den som har konungens dom. Bryter han under denna frid mot lag, böte han och gottgöre enligt lag, och han har förverkat konungens frid i denna sak.» 175. Fl. 28=KrL Kg 32. — .Ifr med fl. 28 bestämmelserna om utmätning i R 20 och stadgandena om panträtt i jord .1 7 10. Fl. 28 återgår på F|)]>sala-stadgan 1344. men återfinnes icke i den latinska texten utan endast i den svenska (SD 5, s. 383). .Ifr fl. 33. 176. I KrL lillägges: »och det som han blir sakfälld till». 177. »Så som den står i värde», fsv. sua siim hon star, d.v.s. för den summa, till vilken den har blivit viirderad vid utmätningen. Ragvald Ingemundsson; »pro qiio retenta est». 178. »Då må det brista för alla. lika mycket av mark som av mark», fsv. })n hristc for allum sua af mark sum of mark. d.v.s. avdraget skall göras proportionsvis lika för alla som hade rätt till böter. En säkerligen i praktiken mycket viktig regel. .Ifr 20. — I KrL tillägges: »Och konungens nämnd har rätt att få tredjedelen av alla höter för domhrott för sitt arbete och sin kostnad.» Fl. 20 kommer från Telge-stadgan år 1345 (SD 5, s. 480). Kommentar till bestämmelserna av \V. Sjögren, Bidrag till den svenska exekniivprocessens historia (i: Tidsskrift for Retsvidenskab 1001), s. 5 f. Enligt .Sjögrens mening visar stadgan, att kanonisk rätt har utövat inflytande. För äldre rätt se särskilt UL 25: 1 (med kommentar i »Svenska landskapslagar»), 180. ».Sitt kvittobrev», fsv. sit quitto bref. d.v.s. sin kvittens. 180 a. »För att styrka, att han har gäldat honom efter landslagen», fsv. ät vita sik honum haua guldit äpter lamlzlaghum, d.v.s. att han har betalat sin skidd. Några allmänna bestämmelser om gäld finnas icke i MEL. 181. »Det skola de som där närvoro tillkännagiva för konungen», fsv. f>et agha fic kunuitge vmbiulm, sum när varo. Ragvald: »commissarii signifieabunt regi». 182. Fl. 30=KgL Kg 34. 170. Fl. 20 = KrL Kg 33.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=