KoII II fl gshalken 3 3 l.')(). »Roskosl». l'sv. nästniny I’. Ragvakl: »ad providendiim sil)i pro via». »Icke lieller till liera på eii gång än stadgat är oeh förut är sagt»: iletta syltar på besläninielserna i fl. 22. l.')2. »Mot denna vår lag», fsv. <i mot . . . l)essum variiin lughiim. Av ordalagen här framgår, alt denna del av Kg är hämtad ur en stadga, utfärdad av konungen. Up|)sala-sladgan har också »mot denna vår stadga» (o mnot . . . />cssom varom stafijha; SI) 5, s. Ö75). låö. »Då har konungen rätt och skyldighet att låta taga hans liv», /)« aghcr kuniiiujer ok skal lata liif af honiim taka. 154. »Kör sådant fuott och övervåld», fsv. for l)olikt hriit ok välde hs A. Övriga handskrifter: »för sådant övervåld»; likaså Uppsala-stadgan (för slikt wälde). Skeninge-stadgan har i slällel för dessa ord: »även om det ej vore viirt mera än ett höns». — »Om någon tager något från präst ... då har konungen rätt . . .»: Meningen hör jar med en allmän relativsats »\’ar och en som tager något från jnäst . . .» och man skulle då vänta samma suhjekt i huvudsatsen (»han skall mista sitt liv» e.dyl.l. 1 stället har huvudsatsen en form, som om den hade föregåtts av en konditionalsats. Anakolutisk konstruktion av denna ty|) är rätt vanlig i yngre delar av Min., liksom i äldre kanslisj)råk överhuvud taget. 155. ».Vv lägre domare», fsv. af mindre domanim, d.v.s. av häradshövdingar. 15(). Den sista meningen är mycket illa formulerad, med inkongruens och suhJekiväxling mellan inledande hisats och huvudsats. Meningen torde vara: Om gårdsiigaren eller hans husfolk dräper någon av dem som våldgästa, må denne ligga ogill liksom om han hade hlivit avrättad efter konungens dom. Konstruktionen i försatsen är sålunda passiv, och »av dem, av ägaren eller av dem som sätta sig till värn» är agent till »hlir dräpt». 157. »Äro samman i mat och måltid», fsv. saman ärii vm maal ok mat, d.v.s. som tillhöra samma hushåll, .\llittererande uttryck; även i R 14 pr, 29: 3. Jfr också not 112. 158. »Om de gripas på färsk gfirning», fsv. famjas pc a färske yärnimj. I ttrycket förekommer flerstädes i MKL: Kg 30, K 39 pr, D 1:2, 31 m.fl. 159. »I'n halv månads frist och frid», fsv. halfs manapa dayli. 100. »Så som förut är sagt», nämligen i § 5. 101. »Han fick ej göra allt det han ville», fsv. han fik ei (dian sin vilia göra, d.v.s. han hindrades från att göra allt det våld, som han ville: diirför var han vred och hegagnade ett senare tillfälle. 102. »Idter höter», fsv. äpter brntlika päningä. Ragvald: »propler penam quam meruit pro violencia per eum commissa». 103. I stiillel för fl. 23 har Krl. Kg 24—27 ändratle och utförliga hestämmelser om gästgivare och våhlgästning: XXIV. »Xu skola taverner vara vid allmiinna viigar. på två eller två och en halv mils avstånd från varandra och ej längre hort. och rättare i storhyar, där taverner ej kunna vara. lläradsluivding och häradsnämnd skola utse och förordna håde taverner och riittare i varje härad. Sker det ej och klaga vägfarande däröver, då skall häradshövdingen höla sex marker för var tavern, ij 1. Tavernare skall låna husrum åt de \ägfarande. sluga, sovrum och stall|)lats i uthusen, dock så att hans kreatur ej trängas ut. och sälja mat oih foder, till en natt och en måltid. Fullgott nöt, om de hava det, skola tavernare och gästgivare sälja två svenska örar dyrare än det 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=