Mag)nis Erikssons landslag 32 Oin gästgivaro och giistning muter niedeltitlen se H. Hildebrand, Sveriges medeltid 1, s. 1007 f.; Kidturhisloriskt lexikon 5 (1000): gästgiveri, 6 (lOOl): gästning. 131. I KrL tillägges: »och ej mera». 13.'). »Konungens omhudsnian». fsv. kiiniinx ämhiziudn. d.v.s. konungens förtroendeman och fullmäktige. 135 a. Det :ir en ganska i)åfallande skillnad mellan biskoparna å ena sitlan och frälsemäunen å den aiulra i konungens råd. De förra kunde uppträda med betydligt större följen, vilket kunde innebära risker. 136. »Män av lägre rang. som göra tjänst för frälse», fsv. minne män firi sik. sum frälst l>iäna. 137. Några handskrifter ha: »till konungen och från honom, och vart de vilja inom riket å deras reda penningar», d.v.s. på sin egen bekostnad. 138. KrL bar i stället: »om någon rider med flera». 130. Fl. 23 är i KrL omarbetad och uppdelad i)ä 4 kapitel: Kg 24 27 (se nedan not 163i. .Ifr SD 4, s. 465 och 5. s. 375 f. — Bestämmelserna om taverner m.m. in flöto även i ME.St (Kg 13:2. E 22 och Tj 18 jin. varav det är nuöjligt att draga den slutsatsen, att stadslagen me<l siikcrhet har tillkommit efter årsskiftet 1344 45. Se vidare G. Ilafström, När tillkom Magnus Erikssons allmiinna Stadslag? |i: .Svensk Juristtidning 1960. s. 537 f.L 140. »Taverner», fsv. tauernc n. värdshus, gästgivaregård; över lågty. tuuernc ytterst av lat. tnbernn bod, koja; härbärge, värdshus (jfr tubcrnakcl). Rättare», fsv. rättare m. man som har sig ålagt att anvisa resande härbärge och att skaffa dem mat och hästfoder. 141. 141 a. ».\t den som \ ;inligen beder diirom», fsv. l>eni sinn befiis mef) gofniilia. 142. Gästgivare», fsv. härberghare m. »I varje köpstad», fsv. i huariiim köpstal». Här införes ordet köpsta})er i sammanhanget (det förekommer redan i UL J 8:2). Fsv. stafjer, isl. staör m. har ursprungligen betydelsen ställe, plats' (så i talrika svenska by- och gårdsnamn). I tyskan hade motsvarande ord fått betydelsen handelsplats", och genom tyskt inflytande överfördes denna betydelse ])å det svenska ordet (jiimte pl. städher). T.ex. Erikskrönikan v. 510 Birge jerl then mise man han loot Stokholms stad at bgggia. I förtydligande syfte tillädes till en början ofta i sv. förleder köp-, T.ex. Erikskrönikan v. 518 Ok wm kring sion [ =M;ilaren] sim köpstädhe. So vidare Schuck, Det svenska stadsviisendets uppkomst och iildsta utveckling il920), s. 160, 167: E. Wessén. Om del tyska inflytandet på svenskt språk under medeltiden (1054), s. 15. 143. ».\11 deras nödtorft», fsv. alla f)ern porft. d.v.s. allt vad de behöva. 144. I varje stad skulle enligt stadslagen finnas två borgmästare och 12 rådmiin. 145. Meningen »Om detta icke göres . . . konungens ensak» saknas i Skeningestadgan och F|ii)sala-.stadgan. 146. Flera handskrifter ha: »tre svenska penningar». Så även KrL samt Skeningestadgan och Fp])sala-stadgan. 147. »Fång hö», fsv. höfang n.. d.v.s. så mycket man kunde gripa om med armarna, bära i famnen. Ragvald: »brachium feni». 148. »Havre», fsv. hästakorn n. ».\v husbonden i gården», fsv. af rättum husbondä. 140. »Bonde ;ir ej skyldig att siilja mat», fsv. Ei ägher bonde . . . mat at säliä-, jfr i det följande: »om icke bönderna själva vilja det».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=