RB 6

Konuij gsbalkcu 31 125. Efler fl. 18 följer i KrL ett kapitel (Kg 19) iitan motsvarighet i MEL: XIX. »Om män i krigstjänst (ticnistomcn) mista sina hiistar i sin herres tjänst, eller j)å annat sätt. Nu kunna män i krigstjänst fördärva sina hästar, medan de äro i sin herres tjänst, då skall husbonden återgälda sin sven för en häst, som han mister eller som fördärvas för honom, när han sänder honom i örlig eller i annan sin tjänst eller sitt viirv, oeh ej annars. Och den häst, som husbonden skall betala, hör svennen överlämna till husbonden, om hästen är levande, och han skall svärja i tolvmannaed, att den ej förgicks på grund av hans försummelse.» 12Ö. Fl. 19=KrL Kg 20. 12() a. »En så god häst som förut är sagt», d.v.s. att den är v;il värd 40 marker (fl. 11 pr). 127. Fl. 20=KrL Kg 21 pr. Jfr SD 5, s. 47(5. 128. I KrL fiiljer här, som Kg 21:1, bestämmelsen om frälsemans dotter (MEL Kg 21: 1). 129. FL 21=KrL Kg 22, 21: 1. Jfr SD 5, s. 476. 130. »Till laga ålder, d.v.s. 15 år enligt fl. 20. 131. »Ulan att någon allmogens rätt skadas», fsv. oskdddiiiu (dliini (ilnux/linns rdt. Dessa ord saknas i Telge-stadgan. 132. I Telge-stadgan tillägges: »iinda till dess att hon tager mati. oeh sedan göra ettdera, som förut är sagt». — Fl. 21:1 har i KrL blivit flyttad till föregående flock (se ovan not 128). 133. Fl. 22—26, 31—32 (KrL Kg 23—30 pr, 35—36) äro hämtade ur Magnus Erikssons stadga 1344 om stormännens följen, om taverner och våldgästning m.m., den s.k. Uppsala-sladgan (SD 5, s. 373 f.). Originalet till denna viktiga urkund gick förlorat genom slottsbranden 1697, men den är känd genom bevarade avskrifter och Johan Hadorphs tryckta text i sandingen »Några gambla Stadgar», bifogad hans utgåva av Hiärköa Rätten (1687). Ordalydelsen i lagen är i stort sett densamma som i stadgan, men ordningen är delvis en annan. Först kommer nämligen i stadgan det som svarar mot MI'L Kg 22—23 (om stormännens följen, om taverner och våldgästning); därefter motsvarigheten till Kg 31—32 (omnämnd för brott mot konungens fridslagar) och E 37: slutligen bestämmelser, som ingå i Kg 24—26 och Tj 38—39. I såväl inledning som avslutning framhåller konungen, alt hans avsikt med denna stadga är att öka freden och rättssäkerheten i landet. »All Sveriges allmoge skall hava fred för sig sjiilva och all sin egendom, så som bäst har varit i våra föregångares tid.» 1'ppsala-stadgan bygger på en äldre stadga från 1335, den s.k. Skeninge-stadgan (SD 4, s. 462 f.). —Fl. 22=KrL Kg 23. Jfr SD 4, s. 465 oeh 5, s. 375. Redan LT^ innehåller bestämmelser om gästning och rättare, på grundval av beslut som fattades på herremötet i Alsnö år 1280 och som ingå i den s.k. .\lsnö stadga (SD 1, nr 799, S(iL 1, s. 310 f.). Det säges att »denna lag gav oss konung Magnus» i närvaro av de flesta av hans råd och många ainlra goda män. Meil konung Magnus avses givetvis Magnus ladidås (1275—90). Bestämmelserna om gästning och skjutsning ha i svealagarna blivit inordnade i slutet av Köjunålabalken, vilket förefaller naturligt med hänsyn till deras innehåll och art; det är ju i huvudsak fråga om köp av natthärbärge och mal: UL Km 9—10, SdmL Km 10—11, 13, 1'mL Km 12—13, De saknas märkligt nog i Hr>. — Det är rätt betecknande för utvecklingen, att bestämmelserna i MEL ha blivit överflyttade till Konungsbalken.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=