Magnus Erikssons Iaftdslag 30 103. »Framlägga sina hinder», fsv. tee siin fall. Ragvald: »impedimenta». 104. »Av ålder eller sjukdom icke själv är i stånd därtill»: dessa ord saknas i Telge-stadgan och iiro ett tillägg i MEL. 10"). »Icke», fsv. ci (MEL, KrL). Detta ord saknas i Telge-stadgan (siikerligen ett skrivfeli. 106. ».Som tjäna hos andra män och icke äro dagligen hemma hos fadern»: Genom .\lsnö stadga fingo alla, som tjänade till häst, skattefrihet, även om de tjänade någon annan herre i riket än konungen. Det är denna frälserätt som måste underförstås i bestämmelsen här, att en fader, som själv icke längre kunde göra tjänst på grund av ålder eller sjukdom, under vissa villkor kunde få tillgodoräkna sig sonens tjänst »hos andra män». 107. »Om skifte ej har skett dem emellan», fsv. än oskipt är pera mälliim, d.v.s. om de icke ha delat boet. 108. »Men icke annars»: dessa ord saknas i Telge-stadgan. 109. Fl. 13 =KrL Kg 14. Jfr SD 5. s. 477. 110. Fl. 14 =KrL Kg 15. Jfr SD 5. s. 477. 111. »Aro ej åtskilda», fsv. oskilile. Ragvald: »communem habentes mensam et hona indivisa». 112. »De äro samman om disk och duk», d.v.s. de ha gemensamt hushåll. Fsv. nni disk ok duk, allittererande uttryck (jfr not 157). 113. »Fara tillsammans igen», fsv. ater saiuan fara. Ragvald: »ad cohabitacionem communem redire». 114. Fl. 15 =KrL Kg 12. Jfr SD 5, s. 478. 115. »^’arje förut nämnd plats och tid»: se fl. 11: 1. 116. »De män»: Telge-stadgan har »fyra män». 117. »De män, som konungen sätter därtill med sitt hrev»: KrL har i stället »de män, som konungen med sina rådgivare har satt därtill. Dör någon av dem, då sättes en annan i hans ställe.» 118. »De»: Telge-stadgan har »de fyra». 118 a. »Vetiervåga sin heder», fsv. pera heper viper vagha, d.v.s. ansvara med sin heder. 119. Fl. 16=KrL Kg 16. Jfr SD 5. s. 478. 119 a. »Ej kan göra sin ursäkt», fsv. ei sina orsakan giter giort, d.v.s. icke kan styrka, att han har laga förfall, enligt vad som förut är sagt. Jfr fl. 19 »och han vare då saklös för konungen». 120. Fl. 17 =KrL Kg 17. Jfr SD 5, s. 478. 120 a. »Konungens hanér», fsv. kunung.v haneer. Detta är första gången ordet baner fälttecken förekommer i lagspråk; tidigare flera gånger i Erikskrönikan och i Fornsvenska legendariet. Se R. Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (1926), s. 127 f. Ordet är lånat närmast från lågtyskan, ytterst från fornfranskan; av germanskt ursprung (jfr got. handwa f. teckeni). 121. »Utan att han blir tagen till fånga», d.v.s. om han flyr till fienden eller till utlandet, så att han undkommer det straff, som omtalas i föregående mening. 122. »,Som voro med på krigståget», fsv. af resonne. Ragvald: »cjui in expedicione fuerunt». 123. Fl. 18 =KrL Kg 18. Jfr SD 5, s. 478. 124. »En så god häst», fsv. sua gopan häst, d.v.s. en häst, som var värd så Tuycket.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=