Konu11 gsbal kcn 27 61. »All allmoge, som med dem är närvarande», d.v.s. de 12 »kloka och raska män» från varje lagsaga, såsom utsedda representanter för lagsagornas allmoge. - - Trohetseden till konungen i fl. 6 gäller sålunda uteslutande den skattskyldiga »allmogen». »Hovmännens» trohctsställning till konungen grundades på annat sätt, enligt tidens up[)fattning (se fl. 11—20). 61 a. »Utan att hrvta någon rätt, hans eller vår», fsv. allum rät halänuin lutns ok uariiin. För konstruktionen jfr ovan not 33 och not 49. 62. ».Särskilt med härfärd till landamärena, för att med honom värja rike och land»: jfr fl. 3:1. Det är den gamla ledungsskyldigheten, som denna artikel i allmogens trohetsed hygger ])å. Men ledungen har under tidernas lopp helt ändrat karaktär, och ordet ledung förekommer icke mera i detta sammanhang (jfr dock 1) 1:42). Ursprungligen var ledungen ett organiserat härnadståg till sjöss, under konungens letlning. för att göra strandhugg och vinna byte ])å främmande kuster, ett vikingatåg i kunglig regi. Ännu enligt UL (Kg 10) hade konungen riitt att varje år hjuda ut ledung ocli att bestämma, huru länge den skulle vara ute. Men ledungen förlorade mer och mer sin offensiva prägel. Under 1300-talet kvarstod den som ett led i rikets försvar, en börda som allmogen genom sina trohetseder åtog sig, men som uttryckligen begränsades till rikets landamären. — Om ledungen se G. Hafström. Ledung och marklandsindelning (1949), med där cit. litt. ()3. Fl. 6: 4 om allmogens skatter är ordagrant övertagen från motsvarande punkt i valstadgan. — ».\lla sina årliga ocli laga utskylder», fsv. allä arlika ok laglia vtski/ldcr sina: jfr del häremot korresponderande stycket i konungens ed (fl. 5:6). Konungen skidle leva på dessa »årliga laga utskylder från sina land» och icke pålägga några nya skatter. — Om ledungsskatterna .se G. llafström a.a., s. 145 f. 64. »Därpå», fsv. a, d.v.s. på bok och reliker. KrL: »hålla upp sin liand». 65. ».Sankt Erik konung»: \’alstadgan har i stället »Sankt Johannes döparen». Jfr o\an not 55. 66. 1 den sista meningen av fl. 6:5 (»Och med denna cd . . . lovade trohet»!, som är ordagrant överlagen från valstadgan, har representationstanken fått en tydlig och klar utformning. 67. I'l. 7 =KrL Kg 6. — Bestämmelserna om eriksgata äro mycket utförligare i valstadgan iSdmL hs B); i .MEL har gjorts en håde saklig och formell förkortning. 68. »Landens miin», fsv. lanzinän. Ragvald Ingemimdsson: »homines illius terrilorii, per (|uod Iransiturus est». 69. »Trygg och säker», fsv. felogher ok siker, två tyska lånord. — Landens miin skola »svärja denna ed, som förut är sagd», fsv. epa ät suäria, l>essa sam förra ära saghfte: »förut», d.v.s. i fl. 6. På varje landsting, som konungen hesöker under sin eriksgata, skola sålunda lagmannen och tingsmenigheten upprepa och hekräfta de trohetseder, som hade givits konungen vid valet i Uppsala enligt fl. 6. Delta är ulan tvivel en tradition från en äldre tid, då eiulast de tre folklanden valde konung jiå Mora ting och den av svearne valde sedan under sin eriksgata godtogs och hyllades i de övriga landen. Då mottog han för första gången i varje land allmogens trohetsed. Enligt MliL skulle landens män under eriksgatan svärja sin trohetsed, men konungen endast lova att hälla clen ed, som han hade svurit i Uppsala vid valet. 70. \’alstadgan i.SdiuL hs B) motiverar eriksgatan sålunda: »l'’ördenskull att konungen skall avlägga den ed. som han avlade i Uppsala, då han fiirst togs till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=