60 Universitetet i Åbo förde en för tiden någorlunda ostörd tillvaro med undantag för krigiska intermezzon 1713 och 1742, då staden ockuperades av ryska styrkor och delar av lärarstaben flydde till Stockholm. Efter det att ockupationerna upphört, fortsatte verksamheten i de gamla formerna.522 £tt oblidare öde gick emellertid universitetet i Dorpat, Academia Gustaviana, till mötes. Efter bara 24 års verksamhet upphörde 1656 all undervisning somföljd av ett ryskt infall i Livland. Dorpat och omkringliggande områden återgick till svenskt styre vid frederna 1660-61 men först trettio år senare, 1690, återupptogs verksamheten vid den akademi som därefter bar namnet Gustavo-Carolina. Stadens läge nära den ryska gränsen ansågs emellertid vara till nackdel för universitetet. 1699 flyttades läroanstalten till hamnstaden Pernau.^23 Elva år senare tvangs lärosätet att lägga ned all verksamhet till följd av den ryska inmarsch sominnebar Östersjöprovinsernas slutliga förlust för den svenska kronan.324 Genomdessa två till universitet utbyggda gymnasier var Sverige försett med akademier i alla landsdelar utomi Götaland. Frågan om en högskola även för rikets södra delar hade aktualiserats redan under slutet av 1630-talet 325 för att efter Roskildefreden komma i ett nytt läge. Då ungdomen i de nyligen erövrade provinserna förbjöds att i enlighet med traditionen studera vid Köpenhamns universitet 326 blev läget, särskilt avseende prästutbildningen, alltmer prekärt.327 Slutligen övergavs tankarna på en akademi i de gamla Götalandskapen till fördel för det i Lund grundade universitetet. Academia Carolina conciliatrix, ett namn somväl förklarar inrättningens syfte: att genomsin förmedling bidra till föreningen av danskt och svenskt i de erövrade landskapen. Trots öppnandet av akademier i rikets mera perifera delar behöll Uppsalauniversitetet sin centrala roll för den högre utbildningen. På grundval av tidigare forskning kan man således konstatera att det mellansvenska universitetet under åren 1670-1709 - en period i stort sett fri från fluktuationer beroende på krig och ockupation - uppvisade ett medeltal av årligen nyinskrivna studenter på knappt 220 stycken. Detta kan jämföras med Åbos antal under samma tidsavsnitt på knappt 80 och Lunds, belöpande sig till nästan exakt 70 personer. Vad beträffar den något instabila livländska akademin kan man för åren 16901699 notera ett genomsnitt på 82 studenter, vilket för åren 1700-1709 sjönk till endast 35.328 Sammanfattningsvis kan man konstatera att dessa nyinstiftade läroanstalter såväl organisations- som traditionsmässigt kan ses som direkta avläggare till ^72 Matti Klinge i: Klinge m.fl., s. 191—194. von Ranch, s. 108-109, 118-124. ^7“* von Rauch, s. 162-165. ^75 Matti Klinge i: Klinge m.fl., s. 62-64; Rosén, Lunds universitets historia I, s. 11. ^76 K.M:ts instruktion till 1658 års skånska kommission, p. 16. ^77 Rosén, Lunds universitets historia I, s. 24-28. Åström i: HT 1949, s. 1-25. Den här använda tabellen på studentalet under åren 1615-1719 återfinns på s. 4. 328
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=