59 religiös ortodoxi och studenterna förbjöds uttryckligen att utan att ha avlagt prov i teologiska fakulteten bege sig till utländska universitet.^'^ Den övernationella universitetstanken var på avskrivning. Gustav II Adolfs omsorger för undervisningen i landet, dikterade av den växande stormaktens behov av utbildade krafter inom förvaltning och rättskipning, inskränktes emellertid inte till Uppsala universitet. De första gymnasierna, i praktiken en utbyggnad av medeltidens domskolor, inrättades under 1620-talet i Västerås (1623) och Strängnäs (1626) för att under de kommande åren följas av ytterligare läroanstalter i Linköping, Åbo, Dorpat, Skara och andra stiftsstäder.^'^ Från att av intresserade biskopar på sina ställen ha utvecklats i riktning mot veritabla provinshögskolor, preciserades deras roll som mer inskränkt studieförberedande genom 1649 och 1693 års skolordningar. Inledningsvis innebar detta dock inte att ämnen av juridisk karaktär uteslöts från gymnasiernas undervisningsutbud; i den förstnämnda författningen rekommenderades att lektorn i historia och poesi skulle »lämna några antydningar omden allmänna statsläran samt omgrunderna för de svenska lagarna», något somemellertid ströks för gott 1693.^'^ Den intill dess något oklara gränsdragningen mellan de olika utbildningsformerna underlättade emellertid den omvandling från gymnasiumtill akademi somi två fall aktualiserades i rikets östra delar. De båda städerna Dorpat och Åbo hade sålunda det gemensamt att de inte bara var ur kommunikationssynpunkt centralt placerade utan också sedan tidigare var säten för gymnasier (båda tillkomna 1630), domkapitel och hovrätter (grundade 1630 resp. 1623). Även om orsakerna bakom grundläggningarna skilde sig åt sinsemellan, var denna konstellation av stor betydelse för universitetens lokalisering: genom existensen av domkapitel och teologisk fakultet kunde den kyrkliga verksamheten utvecklas i gynnsamriktning.Påsamma sätt tänktes kombinationen av hovrätt och juristfakultet kunna förbättra landets försörjning av teoretiskt och praktisktutbildade ämbetsmän.^2' Annerstedt II; 1, s. 15—27. Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Stormaktstiden, s. 66-68. Om skolordningarna, se vidare Nordlund, Översikt av de svenska gymnasiernas historia, s. 8-14. Nordlund misstänker att det karolinska enväldets »ömtåliga förhållanden» låg bakom strykningen 1693. Se också 1649 ars skolordning samt Kongl. May:ts nådigeförordning angående gymnasier och scholar i riket 1693. Inte heller i den under frihetstiden gällande skolordningen förutsågs någon gymnasial undervisning i statsrätt, se Kongl. Gymnasii och Scholae Ordning 1724. Så förvandlades t.ex. lektorerna vid Åbo gymnasium till professorer vid akademin. Matti Klinge i: Klingc m.fl., s. 76. Matti Klinge i; Klinge m.fl., s. 52, 61-62, 75. I all synnerhet efter det av Johan Skytte under 1620-talet införda auskultantväsendets genomslag. Om detta, se vidare Gaunt, s. 31—42. För det livländska universitetets vidkommande synes detta dock inte ha genomförts förrän under 1690-talet. von Rauch, s. 274. Matti Klinge i: Klinge m.fl., s. 50. 320
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=