58 akademier somunder stormaktstiden grundades i det svenska rikets olika delar. Det medeltida universitetet förde emellertid en undanskymd tillvaro och upphörde under reformationen för att först under Gustav II Adolfs regeringstid vinna ekonomisk och administrativ stabilitet genom kungliga jorddonationer,3*° förnyade privilegier^*’ och nya konstitutioner. De sistnämnda, 1626 års konstitutioner, detaljreglerade verksamheten punkt för punkt vid akademin samtidigt som de avspeglade det politiska och religiösa klimatet i landet. Den religiösa renlärigheten sattes i främsta rummet och vid universitetet fick saledes ingenting föredragas somstred mot Den heliga skift, Augsburgska bekännelsen eller Uppsala mötes beslut. Kanslern, läroanstaltens högste styresman och samtidigt övervakare över dess friheter, tillsattes av K.M:t. Hans ställföreträdare i det dagliga värvet var ärkebiskopen i sin egenskap av prokansler. Som organ för universitetets självstyrelse och jurisdiktion skulle det under rektors ordförandeskap finnas två konsistorier, det större och det mindre. Uppgifterna för det större, bestående av samtliga av de fyra fakulteternas professorer, var bl.a. att en gång i halvåret förrätta rektorsval enligt fastställd turordning mellan fakulteterna samt att uppgöra förslag till besättande av lediga professurer, varvid den fakultet där vakansen uppstått skulle ombesörja den egentliga nomineringen. Utnämningsrätten förbehölls K.M:t efter kanslerns yttrande - i själva verket Inträffade det både att K.M:t frångick nomineringarna eller helt enkelt utnämnde ny lärostolsinnehavare utan att avvakta konsistoriets förslag. I samma ordning som rektoratet växlade skulle fakulteterna byta dekaner. Den ekonomiska förvaltningen stod under ledning av akademiräntmästaren, kvestorn, biträdd av två professorer i egenskap av revisorer, räntekammarinspektorer, eller inspectores <xrarii. Till konsistorieprotokollens förande och andra kanslisysslor utsågs en akademisekreterare.^’^ Då konstitutionerna på grund av Gustav II Adolfs avfärd från Sverige inte hann bli försedda med kunglig underskrift och därigenom fick en provisorisk karaktär^’^ påbörjades en omarbetning av bestämmelserna under Kristinas regering för att den 27 juni 1655 i färdigt skick undertecknas av Karl X Gustav. En total nyskapelse var dessa inte, utan man hade här - med Annerstedts ord - »som lyckligtvis nästan alltid skett i svensk lagstiftning, byggt på den lagda grunden och med varsam hand rört vid de äldre lagbuden».Varsamheten hade dock sina begränsningar, i all synnerhet i saker somrörde statsskicket och religionen. I dessa nya, karolinska konstitutioner skärptes således kraven på Annerstedt I, s. 203-206. 3'' Annerstedt Annerstedt I, s. 216-219; Lindroth, Uppsala universitet 1477-1977, s. 44-46. Konstitutionerna, författade på latin, är tryckta i Annerstedt Bih. I, s. 255-285. Vad gäller K.M:ts praxis vid utnämningsärenden efter 1655, se oc\ss3. Annerstedt II: 1, s. 17. Annerstedt I, s. 215. Annerstedt II: 1, s. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=