RB 59

129 geografiska frågor — tre svenska auktorer: Prytz, Loccenius och Wildes då, enligt anteckningarna, delvis utkomna Historia Pragmatica.^^'^ Ett karakteristiskt drag som Linnarsson betonar under jämförelse med anteckningar från David Nehrmans undervisning i Lund 1748, är Hermanssons återkommande hänvisningar till landslagens konungabalk, hänvisningar som förekommer lika frekvent som referenser till regeringsform och konungaförsäkran. I motsats till den senare frihetstiden möter här en »nära anslutning till 1600-talets och äldre statsrätt ’på landslagens grund’»- en bundenhet somju också återspeglades i föreläsningsdiariernas uppgifter rörande Reftelius’ undervisning i samma ämne 1722. Intresset för det tysk-romerska rikets statsrätt verkar också fortsättningsvis ha varit stort. Jakob Wallrave^^^ som 1728 efter konkurrens med bl.a. Greifswaldprofessorn Christian Nettelbladt tillträdde lärostolen i romersk rätt efter den 1727 avlidne Malmström höll åren 1728, 1731 och 1734 offentliga föreläsningar i det tyskajuspublicum, baserade på Pufendorfs (»Monzambanos») De statu imperii Germanici och Adam Rechenbergs verk.^^^ När Nettelbladt 1732 återigen visade intresse för en professur i Uppsala - denna gång den vakanta lärostolen i historia— ansåg kansler att han säkerligen skulle göra nyttavid universitetet och då i synnerhet vad gälldejuspublicum, men utan resultat. ProfesLinnarsson i: Festskrift till professor skytteanus Axel Brusewitz, s. 8. Cit. Linnarsson i: Festskrift till professor skytteanus Axel Brusewitz, s. 14. Född 1688. Tjänstgjorde i Kammarkollegium, reste därefter till Tyskland. 1725 med. dr. i Franeker, därutöver juridikstudier och jur. lic.-examen. Drunknade i Fyrisån 1739. Vid professurens tillsättande mer eller mindre utmanövrerades hans medkandidater, däribland den ovannämnde Christian Nettelbladt, men också Arvid Moller och Jakob Wilde. Annerstedt III: 1, s. 32-34. 676 UUB, Föreläsningskataloger 1728-1734. Programmata Upsaliensia III. Vad somåsyftas är säkerligen Rechenbergs Lineamentaphilosophise civilis in usumstudiossejuventutis, ett ursprungligen tyskt arbete som 1724 utkomav trycket i Norrköping, försett med en del svenska interpolationer i den i övrigt på latin avfattade texten; somnämnts användes verket även i undervisningen i Greifswald. Boken omfattar tre delar, den första De Ethica, den andra De Politica generali samt den sista Depolitica Speciali, sen de Repuhlica R. Germanica. I dessa avhandlas ämnen somlagens ursprung, samhällets-statens bakgrund, framväxt och kategorisering, majestätsrättigheter samt tysk-romerska rikets jus publicum; innehållet präglas av verkets lärobokskaraktär och utgör till stor del en pedagogisk sammanfattning av framförallt Aristoteles, Grotius och Pufendorf. Framställningens allmänna politisk del tar sin utgångspunkt i naturtillståndet, i vilket människan framlever sin existens under besvärliga förhållanden. Beroende på detta och i samklang med sin sociala läggning, sluter individerna sig samman i ett samhällsfördrag, vilket, med terminologi lånad från Pufendorf, i ett särskilt decretumspecificerar statsformen. Bland de olika varianterna omtalar författaren den av ständer, furstar och fundamentallagar inskränkta monarkin som en möjlighet. Vad gäller folkets eventuella rätt till motstånd mot monarken - som för att något sådant överhuvudtaget skall aktualiseras, måste ha nått det aristoteliska tyrannstadiet - hänvisas försiktigtvis till Grotius’ resonemang i De jure belli acpads I, 4. Då Rechenbergs arbete upptogs bland den litteratur som 1724 års gymnasie- och skolordning i kap. VII § 5 anbefallde för undervisningen i praktisk filosofi (se Kongl. Gymnasii och Scholae Ordning af d. 4 Febr. 1724, s. 21), framstår det som sannolikt att den svenska upplagan från 1724 har samband med dessa föreskifter. 678

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=