115 Somett resultat av bearbetningarna inlämnade bondeståndet under påföljande års ständermöte ett memorial,^^- syftande till att återge monarken den makt och myndighet som Sveriges framfarna kungar haft »efter Riksens uhråldrige Lag och Stadgar», dock inte i den utsträckning att ett återinförande av enväldet vore att befara. De tre högre stånden avvisade förslaget med stor beslutsamhet och hänvisade i ett gemensamt betänkande till de bevekelsegrunder som låg bakomförfattandet av regeringsformen, d.v.s. enväldets olyckor och det otillräckliga skydd som konungabalkens tänjbara bestämmelser erbjöd mot en expansiv kungamakt. De män med kontakter i bondeståndet somgått Fredriks ärenden uppspårades och ställdes inför en kommission med ledamöter av samtliga fyra stånd. Under förhören utvecklade en av de tilltalade, notarien i ständernas kontor AbrahamDahléen, de tankegångar somlett honom till att försöka återge kungamakten dess tidigare centrala ställning i statslivet. Dahléen försvarade sitt handlande med argument hämtade ur den under enväldet gångbara teokratiska statsuppfattningens arsenal: kungamakten hade sitt upphov i Gud och att försöka begränsa densamma innebar följaktligen att sätta sig emot Guds vilja. Kommissionen såg sig föranledd att bemöta Dahléens påståenden genomatt på naturrättslig grund och på samma sätt somSilvius i hans Påminnelser förklara att överheten visserligen - liksomalla lycksaliga förmåner - hade sitt ursprung i Gud, eftersom och Gud genom den naturliga lagen och det sunda förnuftets anledande, förplichtat menniskorne, at till sin säkerhet och conservation, sedan deras myckenhet tilltagit, träda ut i de stora Borgerlige Gemenskap [!] under ett werldsligt regemente tillsamman, emedan deras trygghet och wälmågo bäst kunde på det sättet befrämjas och bestånd winna, hwarföre ock den werldsliga Ofwerheten är och bör hållas för en Guds skickelse, så hade doch Ofwerheten dess wälde medelbart genomdem, som honom updragit macht och wåld öfwer sig at råda och regera, aldenstund Gud icke föreskrifwit något wist Regeringssätt utan lämnat uti ett fritt folks egit godtfinnande, at icke allenast sielf wällia sig Ofwerhet, utan ock hwad [...] Regeringssätt, de efter tidernas beskaffenhet och sielfwa folkeslagets art worde för sig säkrast och nyttigast finnandes, hwarefter Ofwerheten, som ock derföre sin macht och myndighet at styra och regera, antingen mindre eller mera inskränckt, alt somde emellan honomoch det folk, somsig dess wälde undergifwit slutne Capitulationer och afhandlingar föreskrifwa, hwilka äre den Fundamentale lag, hwarefter Ofwerheten och Undersåtarne sig inbördes förbinda, den förre at regera, och de senare at lyda.^-'’ Daterat 6/2 1723 och underteckant av bondeståndets talman, Johan Andersson. Tryckt i Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och medår 1719. II. 1723 1, s. 82. Tryckt i Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och med år 1719. II. 1723 1, s. 105-109. RA, R 5615. Kommissionens dom mot notarien Abraham Dahléen m.fl. Senare — liksom andra handlingar rörande frågan - tryckt i En Ärlig Svensk, s. 365-367.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=