118 traktas som en akademisk föreläsning för nybörjare i allmän rättslära. Rolfsen började med en betraktelse över rättens förhållande till moralen. Redan den första kapitelrubriken »Nodvendigheden af, at en ydre Retsorden stiftes - dens 0iemed- at Ret ei kan finde Sted i Naturtilstanden» (s. 6) visar, att författaren tog avstånd från naturrätten (se även III 1.4.3.). Arbetet fortsätter med »Nsermere Udvikling angaaende Retsordens 0iemed» (s. 8), »Det Rettes Middel og Begrasnsning ved samme» (s. 13), »Den udvortes Lovgivning - uskriven Ret» (s. 14), »Den skrevne Ret» (s. 17) och återgår till »Det Rettes Forhold til Moralen» (s. 19). I likhet med Schweigaard kunde Rolfsen inte godta förekomsten av en naturrätt, och även rubriken »At Statsoeconomien og Lovgivningspolitiken ei kunne afsondres fra Retslarren» (s. 25) tyder på Schweigaards och 1830-tals- ’intelligensens’ inflytande. Rolfsen konstaterade redan tidigare i skriften, att de två vetenskapsgrenarna aldrig kunde vara »sa;rskilte og fra Retslarren afsondrede».^^ I slutkapitlet »Om Retsprinciper» (s. 27-32) kritiseras bl.a. Wolff och Kant.^^ Den lilla skriften är ett intressant tecken på Schweigaards snabbt ökande inflytande och på nya vindar i norsk rättsvetenskap på 1830-talet. Den unge Aschehougs »Indledning til den norske Retsvidenskab» (1845; 493 s.; hektogr.) är närmast en propedeutisk lärobok. Den med gammal tysk stil handskrivna texten komut anonymt på Chr. Tönsbergs förlag; i tryck skulle boken ha varit på omkring 250 sidor. Boken består av endast två delar: »Almindelig Udsigt over den norske Private Rets Bestanddele» (s. 1-344) och den betydligt kortare »Om vore skrevne Loves Fortolkning» (s. 345-493). Den första delen behandlar lagar och förordningar, dessas uppkomst och verkan i tid och rum; i synnerhet den sistnämnda frågan behandlas utförligt (s. 239-292) och är en framställning av den internationella privaträttens tilllämpning i Norge. Den första delen avslutas av en redogörelse för övriga rättskällor, främst sedvanerätten. Boken kan inte med lätthet placeras i gängse kategorier. Arbetet behandlar rättskällorna och lagtolkningen, de frågor, som brukade inleda framställningar av privaträttens allmänna läror, men just dessa frågor var egentligen gemensamma för hela rättssystemet. Det i den första delens rubrik förekommande uttrycket ’den norske private ret’ användes i begreppets äldre betydelse, eftersom Aschehoug gärna hämtade sina exempel från straffrätten, i synnerhet den nya Criminalloven från år 1842. Boken kan inte heller jämföras med tidens till ’allmän rättslära’ omdöpta naturrättsöversikter, eftersom författaren strikt höll sig till norsk positiv rätt. »Indledning till den norske Retsvidenskab» trvcktes endast i 150 exemplar. Det skall ha snabbt blivit känt, att författaren var den då 23-årige Aschehoug. Michalsen, som har ingående studerat Aschehougs arbete, påpekar, att det var Rolfsen, Retslseren, s. 12. Rolfsen, Retslarren, s. 30. OmRolfsens skrift, se även Michalsen, Rettsvitenskap, III.2.3.3. 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=