RB 58

117 sig på »den positive Rets Analogi, det systematiske Element i samme, end til den Retskyndiges Overbevisning omhvad Sägens Natur fordrer».^®Bang ansåg också, att rätten hade »en hoiere moralsk Nodvendighed» och att den ingalunda kunde betecknas somenbart ett människoverk.^^ Schweigaards metod har senare betecknats somempirisk, realistisk och utilitaristisk, och man har betonat, att dess genomslagskraft i Norge berodde på, att innehållet motsvarade den norska »intelligenskretsens» (bl.a. Stang, Welhaven) åsikter på 1830-talet.Man har också träffande betecknat Schweigaards metod som en samhällsvetenskap, i vilken rättsvetenskapen var integrerad. Däremot hade Schweigaard ju inget till övers för samtida rättsfilosofi, och det intresse, somartikeln har väckt hos senare forskare, torde också till en del bero på, att Schweigaards åsikter var som en frisk fläkt jämfört med den tyska rättsvetenskapens av idealismens tankesätt och terminologi präglade självupptagna unkenhet. Schweigaard var inte bara i negativt avseende en föregångare till Jherings senare åsikter, utan det finns också positiva likheter,^"^ naturligtvis främst det ständiga framhållandet av olika intressens betydelse vid lagstiftningen och lagtolkningen.-^-'’ Bangs motkritik visar också, att Schweigaards angrepp rönte samma öde, som senare Jherings angrepp på begreppsjurisprudensen. Det uppstod ett fullständigt avbrott i kommunikationerna med den etablerade riktningens anhängare, t.o.m. med den med 0rsted nära lierade Bang, somkunde invända, att angreppen inte träffade den riktiga metoden och därför inte bevisade någonting. Då Schweigaard t.ex. påstod, att striden om besittningens begrepp, natur och omfattning var helt onödig, med andra ord en skenstrid om, vilken terminologi som var lämpligast, var det ett påstående, som förvandlade tusentals sidor ansedd rättsvetenskaplig text till makulatur. Den enda naturliga reaktionen var därför ett fullständigt avvisande av kritiken. Schweigaard var själv medveten omdet bristande underlaget för en diskussion. På tal om en realistisk argumentation inom straffrättsvetenskapen ansåg han, att det krävdes »at begynde for fra paa ABC» med motståndaren, och han önskade se, hur någon, »der nu i Tydskland for Alvor txnkte paa at sa:tte en klar Tankegang igjennem i denne La:re, vilde bxre sig ad for blot at gjore forstaaelig for sine Modstandere, hvad det egentlig var man stred om».^^ Rolfsens lilla skrift »Retslarrens Begreb» (1836; 32 s.; 8:o) saknar förord och innehåller inga uppgifter om, till vem arbetet riktade sig, men texten kan be- ’0 Ba7ig,]i: 23 (1834), s. 336 f. fi.?^;g,JT23 (1834), s. 338. Slagstad, NNT 1985, s. 48 ff. Schweig.i.ird, s. 161. Stang, Retsvidenskapen, s. 95; Sandvik, Schweigaard, s. 159. Schivcigaard, JT 23 (1834), s. 305, 307, 31 1,313, 326 och 327. Schivvigaard, ]H23 (1834), s. 328.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=