Perspektiv, begrepp och och angreppssätt 43 begränsade studier, men det antar genast större proportioner när man vill kunnajämföra samhällen, i rummet (såsomi antropologi) eller över längre tidsspann (såsom i historia). Man vill då kunna precisera vad man menar, utan att vara inkonsekvent och utan att bygga in anakronistiska eller etnocentriska föreställningar i definitionen. Frånvaron av ett fungerande metaspråk har här påpekats och beklagats. Från filosofiskt håll har några olika lösningsförslag lanserats, och jag skall här kort nämna tre; de två första hänför sig till hur jurister använder begreppet äganderätt, medan det tredje snarare gäller hur man i vardagsspråket använder ord som egendom och äganderätt. Ingemar Hedenius föreslog således att (det juridiska) begreppet äganderätt skall ses som en idealtyp, som byggs upp av två komponenter: gott besittningsskydd och stor förfogandefrihet. Han tänkte sig sedan att man skulle kunna jämföra konkreta, empiriska manifestationer med denna idealtyp, och på så vis kunna »mäta» hur långt från idealet som fenomenet ligger.Hedenius utgick således från att begreppet äganderätt har eller måste anses ha en fix betydelsekärna, vars innehåll kan fastställas. Den andra lösningen förknippas med namn som Alf Ross och Anders Wedberg. Dessa menade att det juridiska begreppet äganderätt skall uppfattas som ett s.k. kopplingsbegrepp eller samlingsbegrepp. Med detta avsågs att ordet kopplar samman en knippe rättsrekvisit med en knippe rättsföljder. Ordet menades i sig vara »tomt» och måste fyllas genom hänvisningar till de olika detaljregler som finns i ett samhälles rättsordning."*^ Den tredje lösningen knyter i stället an till Wittgensteins begrepp familjelikhct och språkspel. Man tänker sig här att det inte finns någon fix betydelsekärna, utan att ord som egendom och äganderätt för oss ter sig rimliga att använda när någon eller några egenskaper, hämtade från en viss grupp av egenskaper, är för handen. Den exakta konstellationen av egenskaper kan dock variera, beroende på situationen eller, med andra ord, det aktuella språkspelet."**’ Gemensamt för de två senare förslagen är att de utgår ifrån ett slags empirisk-semantisk metod, dvs. de försöker hitta en modell sombeskriver hur flexibelt orden faktiskt används, medan det första förslaget snarare vill lansera en normativ definition (i uttalad polemik mot Alf Ross). Alla tre lösningar har sina förtjänster, och när de här skall utvärderas så sker det utifrån historikerns konkreta behov av analysredskap. 43
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=