RB 57

24 Jord, rätt och tradition och som därför kunde intyga att de inte visste annat än att en viss släkt alltid hade brukat det omtvistade området. Det var persons lokalbefolkningen som härbärgerade det sociala minnet, och som därigenom fick makt och möjlighet att uttolka vad som var tradition och sedvänja. I ett system med urminnes hävd efterfrågades detta minne och denna kunskap, och i och med tillägget i Kristoffers landslag fick lokalsamhället dessutom en särställning. Omurminnes hävd åberopades och intygades, fanns det inga möjligheter för en motpart att vinna, eftersomurminnes hävd inte fick kväljas. Det hjälpte inte ommotparten hade skriftliga bevis på att han t.ex. hade köpt området. De besittningsförhållanden, som- med Olaus Petri ord - menige man samtyckte till, de kunde inte rubbas utan vidare. Konsekvensen av detta kunde faktiskt bli att anspråk grundade på något av de fång, som oomtvistligen var laga, ändå kunde förlora mot påståenden omurminnes hävd. Urminnes hävd innebar alltså att den statliga rättsapparaten respekterade ett besittningsförhållande vars uråldrighet lokalsamhållets människor kunde intyga. Lokalsamhället hade ett direkt inflytande över konkreta jordtvisters utgång och möjlighet att bicfra till att konkreta köpetransaktioner underkändes till förmån för hävden. Här hänvisade man inte till ett fungerande, informellt regelverk (lokal sedvänja), utan snarare till lokalsamhällets faktiska kunskaper omoch acceptans av individers bruk. Det handlade om menige mans samtycke till ett unikt fall. När lokalsamhället påverkade rättskipningen genom hänvisning till sedvanan sade man ungefär: »Här brukar vi dela upp jorden mellan barnen på detta vis, och det brukar fungera bra». När man påverkade rättskipningen vid hävdebedömningar sade man snarare: »Den här jorden har, så vitt vi vet, alltid brukats av den här familjen, och det tycker vi har fungerat bra». Det var en mer individualiserad rättspraktik, som snarare skall jämföras med de lokalt ingångna förlikningar, vilka kännetecknade rättsväsendet före den judiciella revolutionen.-^"^ Vid sådana förlikningar handlade det omatt man i lokalsamhället gjorde upp om hur en konflikt skulle lösas, utan att stort bry sig om vad som stod i lagen och utan att de formella rättsinstitutionerna ingrep. Så förhöll det sig också vid konflikter omurminnes hävd; enda skillnaden var att den som åberopade hävd kunde hämta ytterligare styrka från vad somfaktiskt stod i jordabalken. Men om den knapphändiga uppräkningen i jordabalken gavs konkret innebörd i en rättspraxis, där lokalsamhället, det sociala

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=