Hävdens orsakssammanhang 175 uppfattningen minska missnöjesanledningarna på det lokala planet. Tidens längd sågs alltså inte som viktig i sig; det viktiga var att traktens gamle intygade att detta var värt att kallas urminnes. Rättsskipningen var inte primärt inriktad på att skapa förutsägbarhet för individerna utan snarare på att lösa upp konflikter, med vilka man i längden mte kunde leva i lokalsamhället. Det medförde att lokalsamhällets medlemmar hek en möjlighet att påverka vem eller vilka som »släpptes m» — mte hur mycket som helst, naturhgtvis, men ändå till en viss grad. Systemet bör ha försvårat för utomstående att komma in, men stärkt ställningen för den somredan var där, hade jorden i sina händer och hanterade den väl. Vi har redan sett hovrättscxempcl på detta. I målet mellan major Johan Blanck och två hälsingebönder ville den förre tillträda sitt arv, som han ansåg ha förminskats genom grannarnas inkräktande, medan de senare ville behålla sina besittningar med hänvisning till urminnes hävd. Det var de senare som fick stöd från hela socknen, genom deras länsman och komminister.'^ Underrättsmaterialet ger ytterligare belägg. 1 Njurunefa restes år 1684 krav på återvinnande av utjordar, under åberopande av 1684 års plakat. Här fann rätten att den ena av de svarande skulle få behålla den jord, sommotparten ville återvinna till sitt hemman, eftersom han hade urminnes hävd och eftersom hans rök annars skulle bli ruinerad, Kungl. Maj:t till skada. Men om den andre svaranden hade socknens män klagat att hans rök inte förmådde försörja sina åbor. Familjen skadade därför socknen, särskilt i krigstider. Av den anledningen beslöt man att den senare svaranden skulle fråndömas sin jord.'° Målet visar tydligt hur lokala bedömningar om lokala konsekvenser av olika domsutslag påverkade den slutliga domen. Den förste svaranden ansågs tydligen vara någon att satsa på: den ruin han eljest skulle komma att drabbas av användes somargument för att låta honom behålla jorden. Den andre svaranden ansågs däremot redan ha visat att han inte var något att hoppas på, eftersomhan och hans hushåll åsamkat socknen kostnader och problem. Det fanns också en explicit koppling till skatteuppbörden. Det var inom ramen för sådana mångsidiga bedömningar somurminnes hävd gavs en särskild mening.' ‘ Den flexibilitet och informalitet somkomatt känneteckna rättspraxis gör sig också märkbar i andra tvister, i vilka anspråk på just urminnes hävd inte fördes fram. I Olme härad intygade t.ex. rätten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=