174 Hävdens orsakssammanhang Rättsapparatens beroende av lokalsamhället Ett argument, som ofta användes för att motivera 1600-talets urminneshävd-regler, var att hävd var nödvändig för att få ett slut på tvisterna. Ett sådant argument kunde (och kan) användas för att motivera alla slags hävderegler; det handlar omatt det efter en viss tid inte längre skall gå att klandra besittningsförhållanden. På så vis sätts en spärr för möjligheten att klaga, och denna tidsgräns är i sig värdefull för den som har jorden, ty han kan räkna med att sedan hävdetiden förflutit har han ett fullgott besittningsskydd. Hävderegler kan således sägas öka graden av förutsägbarhet i samhället, samtidigt somde minskar mängden tvister. Men det typiska för urminnes hävd var ju att tidsperioden inte var fastställd som ett visst antal år. Vissa ansåg visserligen att ett visst tidsspann borde utsättas i lagen, men andra argumenterade emot och sade, att detta vore en självmotsägelse. »Urminnes» betydde bokstavligt talat att man inte mindes något omhur besittningsförhållandet uppstått, och då kunde man inte gå in och föreskriva någon viss tidsgräns.^ Ur den individuelle jordbesittarens/ hävdarens perspektiv blev reglerna därför inte alls särskilt entydiga och utgången av en tvist knappast förutsägbar. Urminnes hävd kunde bara »bevisas» därigenomatt medlemmar av lokalsamhället steg fram och gick ed på att de inte kände till något, som kunde tala emot det aktuella hävdeförhållandet, men hur långt tillbaka i tiden som det kollektiva minnet sträckte sig kunde man som enskild knappast veta eller förutse. Hur kunde de rättslärde då mena att urminnes hävd minskade konfliktanledningarna i samhället? När domstolarna valde att acceptera och respektera de besittningsförhållanden, som hade lokalt godkännande genom att betecknas som »urminnes», kan detta tolkas som att man inte fann anledning att ändra på ett besittningsförhållande som människor i lokalsamhället hade sanktionerat. Det kan ha fungerat så att man bedömde det som osannolikt att tvisten skulle fortgå om man fattade beslut enligt dessa lokala utsagor, ty det varju i lokalsamhället som man skulle bli tvungen att leva medvarandra och med domens effekter. Så betraktat skulle kopplingen mellan urminnes hävd och önskan att få slut på tvisterna inte främst handla omatt genom fixa tidsgränser avskära den formella möjligheten till klander och klagomål. Det handlade snarare omatt genomflytande tidsgränser och en Ivhördhet för den i lokalbefolkningen dominerande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=