Hävd I praxis och som strategi 169 om oklara gränser, om mindre ägoenheter, och om ägor som lämnats obevakade under tider av ödeläggelse eller i samband med täta ägarskiften. Vi har sett att urminneshävd-argumentet inte var något renodlat folkligt rättsargument, om man med det menar bondeförankrade föreställningar. Det var främst adelsmän och bönder som använde detta argument, ibland i allians med varandra mot andra adelsmän och bönder. Vi har sett att urminnes hävd var ett starkt och auktoritativt vapen, som ibland kombinerades med andra argument på ett sått, somöppnar för olika tolkningar. Vi har också noterat fall, där urminnes hävd användes somett sätt att legitimera individuellt bruk, som kan ha inbegripit överutnyttjande av resurser och som dessutom inte alltid var särskilt gammalt. Vi har också märkt spåren av den normativa diskursen, i det att urminncshåvd-målen ofta innehåller explicita eller impheita referenser till JB 1 och särskilt till det tillägg som gjordes i Kristoffers landslag. Det fanns uppenbarligen en spridd kunskap omdetta lagrum och om att en hävd som visats vara urminnes var orubblig. Man ser också tydligt hur en rad motstrategier utkristalliserade sig. De, somskulle drabbas ommotparten fick sin urminnes hävd godtagen, kunde säga att hävden inte kunnat visas på ett tillfredsstållande sått, dvs. att det var något fel med vittnena, eller att hävd över huvud taget inte uppkommit, eftersom innehavet varit föremål för kontinuerligt klander. Man kunde också göra gällande att det fanns olika slags »gammal» hävd, och att den i det aktuella fallet inte var tillräckligt gammal. Man kunde slutligen förebrå sin motpart att denne utnyttjat ett tillfälligt ödesmål eller en oklar ågarsituation på ett ohederligt sått. Även omdet år svårt att göra generaliseringar så verkar dock de första två »försvarsargumenten» ha varit särskilt starka. Om man ville förhindra att någon annan tillvann sig det man menade var ens egendom, hade man bäst chans att lyckas ommotparten inte kunde få tillräckligt gott stöd i lokalsamhället och/eller om man själv kunde visa att man varit vaken och klandrat besittningsförhållandet. Omman å andra sidan ville vinna med hjälp av anspråk på urminnes hävd, måste man försäkra sig om ett gott stöd bland traktens gamla och/ellcr visa att motparten varit tyst, passiv och eftergiven. Tanken att det tydliga agerandet var betydelsefullt fann vi uttryckt inom den lärda juridiska diskursen och i den politiska och statsrättsliga diskussionen. Här har vi funnit flera belägg för den i rättslivet. Bönderna i Fåglcvik, överste Philip, fogden Truls Pers-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=