136 Hävd i praxis och som strategi och oklandrad, långlig possession och hävd» till ett område, som Sparre menade tillkomFjällskärs by. Här fann hovrätten att Ekebyborna hade gjort sig skyldiga till usurpation (inkräktande) under den tid, då Fjällskär legat öde och fattigt.I målet mellan räntmästare Jacob Sneckenberg och grevinnan Hedvig Horn angående det så kallade Rosendalstorpet (år 1687) åberopade grevinnan lugn och oklandrad besittning i urminnes tider. Men käranden hade vittnen, som kunde intyga att torpet upptagits i mannaminne och då hans byar legat öde.^^ I målet mellanJochim Schiittehielmoch Sten Bielke menade den senare att Schiittehielm hade inkräktat på byns mark under den tid då frälsegårdarna legat öde.^^ I målet mellan Lennart Ribbing och Johan von Fitinghoff (1663) anklagades åbon Jöns Olofsson för att ha tillvällat sig annans mark »när han såg ingen rätt försvarare på Harlinge var».-^*^ Även andra mål belyser hur ofta hävdeanspråk sades ha grundlagts under tider då egendom stått öde och obevakad.Mest anmärkningsvärt är kanske Nils Skuncks försök att återvinna jord till Lundby från grannbyn Walby, Långhundra härad (1673). Han förde då fram vittnen, en man och en kvinna, som intygade att ängen tillhört Lundby »men då den stora döden gick, avdödde allt folk i Lundby, då hava Walby sig den tillägnat.»'*' Med detta vittnesmål, som alltså handlade om situationen före digerdöden och måste antas basera sig på en muntlig tradition, sökte Skunck visa att motpartens hävd inte var urminnes! I målet (1669) mellan kommissarie Barthold Ruuth och några bönder i Kumla, Garns socken, gjorde bönderna anspråk på att ha urminnes hävd till äng och hskevatten inomRuuths rågång. Detta deras anspråk hade också gillats av lagmansrätten, som givit dem tillfälle att med edsvurna vittnen bevisa påståendet. Mot detta androg Ruuth vittnesmålet från den 80-årige Marcus Eriksson, somi sin ungdom hört av gamla män att rågången skulle gå just där Ruuth sade att den gick. Ruuth kunde också uppvisa köpebrev (mellan svärfadern och Gustav II Adolf) och utdrag ur kronans jordebok från 1540-talet. Av detta utdrag framkom att hemmanet Ekeskogen då varit öde och betecknats som torp, sedan som ett fjärdedels hemman, och sedan som en utäng. Ödesmålet berodde nog på »pestilens» eller någon annan orsak, förmodade Ruuth, och han antog vidare att motpartens förfäder inkräktat på och tillvällat sig dessa ägor, »som man av åtskilliga exempel bevisa kan, ofta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=