102 Besittning och hävd i norm och lärd diskurs lagen inte kunde upprätthållas utan en fungerande samhällsordning, måste den mindre lagen ge vika för den högsta lagen om de kom i konflikt med varandra. Det var just det som var fallet när egendomsförhållandena blev osäkra på grund av ouppmärksamma ägare. Det var således för det allmänna bästas skull som hävdereglerna hade skapats.Frågan om hävdens moraliska berättigande, och argumentet att ansvaret föll på den ouppmärksamme ägaren, finns belagda även i andra sammanhang, ciock utan att upphovsmannen kan fastställas. Också Claes Rålamb betonade att det ålåg var och en att försvåra sin rätt och klandra besittningsförhållanden, som hotade att utvecklas till urminnes hävd. Att tiga var att samtycka till hävden och att därigenom förlora sin rätt. Vaksamhet var en nödvändig egenskap hos alla ägare. Såvida man inte var omyndig var det ingen ursäkt att åberopa okunnighet om att hävd höll på att utvecklas eller okunnighet om själva lagen.På ett liknande sätt hade man resonerat i lagförarbetena 1633-1665, då urminnes hävd sades vara »honom till straff, somej haver ett vakande öga på sin egendom.»'^-' Som synes, arbetade man med att skapa ett motsägelsefritt system av begrepp och principer, som dessutom kunde anses vara moraliskt försvarbart. Systematiken uppnåddes genomatt knyta an till nyckelbegreppet besittning, och den moraliska legitimiteten sökte man i föreställningen om det allmänna bästa, i det nedlagda arbetets värde och i »naturliga» regler omhur ägare kan förväntas bete sig. Men det fanns ytterligare ett argument, som är värt att uppmärksamma. Flera författare sade nämligen explicit att urminnes hävd var ett slags privilegium, en rätt somstod över alla andra rättigheter. Genom en lång tids innehav föds ett undantag, hette det.'^'* Urminnes hävd likställdes vidare med ett specialprivilegium; här hänvisade man till 1638 års kungliga mandat om tionden, där det talades om adelsmannens möjlighet att intyga sin skattefrihet genomspecialprivilegiumeller urminnes hävd. Urminnes hävd var inte bara ett privilegium som alla andra utan fastmer något som gick utöver alla privilegier och upphävde immuniteter. Genomatt beskriva urminnes hävd somett undantag hade man naturligtvis erkänt att det fanns något egenartat i denna besittningsform. Genomatt se den somett privilegiumsomutgick ifrån kungens rätt att fördela rättigheter somhan fann för gott hade man därtill försökt att inordna begreppet i en mer feodalt präglad rättsstruktur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=