105 slags bakslag till tidigare primitiva eller förmänskliga stadier i artens utvecklingskedja. Vad Darwin bara vågat spekulera omfick hos Lombroso en i ordets bokstavliga bemärkelse bestialisk innebörd. Brottslingens yttre ansågs nämligen påminna om utseendet hos apor och de lägre primater man funnit i fossiler, men också bland moderna »vildar» och andra lägre stående människoraser: sluttande panna, utskjutande ögonbrynsbågar, stora käkar, tjurnacke och längre armar. Ur kriminalpolitisk synpunkt viktigare var att Lombroso såg demsomatavismer även i mentalt avseende, särskilt deras känslo- och driftsliv ansågs primitivt och outvecklat. Utvecklingens bakslag innebar oundvikligen ett beteende som av\'ek från det moderna civiliserade samhällets normer och förväntningar."^^ Lombroso laborerade med en efter hand allt mer detaljerad typologi för brottslingar.I sina tidiga skrifter kom han framtill endast en klass, den födde brottslingen. Efter ytterligare några tusen mätningar av levande och döda modifierade Lombroso sina uttalanden och förde in degenerationsaspekten."^®Den födde förbrytaren fick maka åt sig för den vansinnige och den epileptiske. Anlag för epilepsi pekades ut sombas för nästan allt brottsligt beteende."*^ Sällskapet utökades så småningommed en skara tillfälliga förbrytare. Utanför den allmänna epileptiska basen placerade Lombroso »délinqunte d’impeto o passione» somförgått sig på grund av platonisk kärlek, sårad heder m.m.^° Parallellt med den successiva artfördelningen, lät Lombroso andelen födda förbrytare krympa från c:a 70% år 1878 till 33% år 1899.^1 Han antydde till och med att det kunde finnas normala lagöverträdare, men de var brottslingar bara ur lagens synpunkt, inte kriminalantropologins.Han tenderade också att fästa större avseende vid yttre faktorer som t.ex. samspelet mellan arv och miljö. Naturen satte ramarna genomdet mänskliga råmaterialet, samhället gav villkoren för den biologiska strukturens handlingar. Å andra sidan ansågs den sociala strukturen som delvis ansvarig för vissa ärftliga biologiska abnormiteter, vilka i sin tur återverkade på den sociala strukturen. Trots avsevärda modifikationer övergav Lombroso aldrig sin monogena uppfattningomorsakerna till brott. Till sist, menade han, framstår även externa faktorer somså starka att de blir organiska. Determinismen kombinerades inte oväntat med en skeptisk hållning till förbättrande åtgärder, åtminstone avseende vuxna förbrytare. Det rättvisa straffet var den nödvändiga åtgärd somkrävdes för socialt skydd av samhället i framWolfgang 1960 s. 182-183. Angående hans syn på kvinnors brottslighet, se Lombroso — Ferrero 1894. Wolfgang 1960 s. 190-192 ■*** Morel ska ha varit en viktig influens för Lombroso. Wolfgang 1960 s. 178. Wolfgang 1960 s. 185 och Wilson Wine 1960 s. 234. -■^0 Wolfgang 1960 s. 188-189, 192. Wolfgang 1960 s. 193,204. Wolfgang 1960 s. 211. Sellin 1955 s. 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=