104 enhet och de grundade 1880 tidskriften Archivo di Psichiatria e Antropologia Criminale e scienzepenale, tribunen för vad sombrukar kallas den »italienska skolan». Lombroso ställde sig i uttalad opposition till den klassiskt-juridiska straffrättsskolan. I stället för syllogismsade han sig vilja sätta iakttagande, i stället för metafysik den anatomiska antropologin och naturvetenskapliga psykologin. I stället för läran om fri vilja satte han viljeyttringarnas psykologiska respektive organiska nödvändighet. Straffet skulle gagna allmännyttan och vara den nödvändiga konsevensen av samhällets rätt till självförsvar. Kriterierna för val av straffmedel fick då varken vara sentimentala skäl eller abstrakta rättvisebegrepp. Avgörande skulle i stället vara åtgärdernas ändamålsenlighet och empiriskt belagda effekter.'^' Problemområdena och den intellektuella nivån var fixerade redan innan Lombroso företog sina originella och grundliga undersökningar av brottsligt beteende."*^ En rad tidigare forskare hade från ett materialistiskt, positivistiskt, evolutionistiskt och utilitaristiskt perspektiv velat flytta fokuseringen från brottet till brottslingen. Många hade försökt att genom systematiska, omfattande undersökningar av förbrytare belägga ett kausalt samband mellan konstitutionella, medfödda faktorer och avvikande beteende. Med stor självständighet förvaltade Lombroso arvet från den medicinska, psykiatriska och kliniska litteratur som huvudsakligen eller perifert ägnat sig mer åt gärningsmannen än åt hans brottsliga gärning. Lombroso verkade som professor i rättsmedicin och offentlig hygien vid universitetet i Turin, och fick vid stadens fängelse tillfälle att obducera och kliniskt undersöka flera tusen fångar. Hans huvudtes var att de flesta brottslingar skiljer sig från icke-brottslingar genom olika slag av medfödda fysiska och mentala abnormiteter, vilka går att mäta. Hemligheten bakom Lombrosos och många andra antropologers eller genetikers popularitet låg kanske just i deras pretention att exakt i siffror kunna ange brottets orsaker: »Det ärftliga inflytandet gör sig gällande i relationen 26:100».'*'^ Liksom socialdarwinismen'^5 kom den antropologiska kriminologin felaktigt att framstå som en av tidens naturvetenskaper och därmed somvärdeneutral. Centralt i Lombrosos teoribildning var begreppet atavism, det vill säga ett Lombroso ZStW 1881 s. 123. Schmidt 1983 s. 366. Stang Dahl 1978 s. 49. Wolfgang 1960 s. 172. Sellin 1955 s. 11, 1960 s. 284. ■*' Lombroso 1881 s. 113, 127. Han gjorde inte själv anspråk på att vara någon nydanare: »Im Grunde war der Gedanke nicht neu; vielmehr waren bereits friiher in dieser Richtung mehrfache Forschungen angestellt worden.» Lombroso i ZStW1881 s. 109. Wolfgang 1960 s. 177, 180-182. Radzinowicz — Hood 1990 s. 7—8. Stangl 1988 s. 68 med där angivna referenser. Se även Sellin 1955 s. 10, Stang Dahl 1978 s. 49. Der erbliche Einfluss macht sich im Verhältnissevon 26: 100 geltend». Lombroso 1881 s. 112. Se även K. Johannisson »En frisk och stark arbetarstam» 1990 s. 65.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=