106 tiden och skulle därför anpassas efter brottslingens egenart och farlighet. Den födde, den tillfällige respektive den vanemässige förbrytaren måste därför mötas med olika åtgärder.^^ Lombroso var mest pessimistisk beträffande de födda förbrytarna, där han förordade livslång förvaring i anstalter eller dödstraff.Vaneförbrytare var utan undantag att betrakta somoförbätterliga och oemottagliga för all behandling, till och med den mest kärleksfulla vård sombörjade redan vid vaggan. De kände ingen ånger och de sämsta bland demvar just de somuppförde sig bäst i fängelse. Rättvisans begrepp var tillgängligt för deras förstånd men inte för deras hjärtan. Även omförbrytarnaturen kanske kunde hållas tillbaka en längre tid genomuppfostran, miljön eller fruktan för straff, skulle den plötsligt brv^ta fram under vissa yttre omständigheter, till exempel årstidernas växlingar, ekonomiska problemoch storstadslivet.^^ Lombroso ville därför eliminera en rad faktorer som underlättade för brottslingen att slippa straff, bland annat jurysystemet, benådningsrätten, avvaktan på domens laga kraft och förbudet mot att använda sakkunniga i rättskipningen. Ännu i sina sena verk var Lombroso misstänksammot förbättrande åtgärder och menade att de han kallade födda förbrytare och de kriminoloida somåterföll^^ i brottslighet borde låsas in för livet eller avrättas. Han skrev att det faktum att det fanns sådana varelser somfödda förbrytare, vilka var organiskt utrustade för ondska och reproduktioner inte bara av ociviliserade människor utan också av »atavismer», berövade honom allt förbarmande.Enligt Lombroso var det naturliga urvalet otillräckligt och måste stödjas med en planlagd estrema selezione, så att man kunde eliminera de särskilt antisociala individerna. För övriga förbrytarkategorier kunde han tänka sig tidsobestämda straff, böter och övervakning. Ferri och Garofalo gav större utrymme åt sociala faktorer. De första justeringarna i sociologisk rikting som Lombroso gjorde var i själva verket resultat av påpekanden från Ferri.59 Denne hävdade att brott, i likhet med varje annan mänsklig handling, är en produkt av flera orsaker, antropologiska och sociala, vilka inte desto mindre kan utforskas var för sig. Den födde brottslingen var därför bara en av de femförbrytartyperna i hans typologi. Också Ferri ställde sig i uttalad, oöverkomlig opposition till de läror som han ansåg dominera straffrättskipningen. Erfarenheten hade visat, menade han, Lombroso 1881 s. 113, 1902 passim. Wolfgang 1960 s. 213. Lombroso 1899 s. 63. Wolfgang 1960 s. 215. Radzinowicz — Hood 1990 s. 674. Lombroso 1881 s. 111-115. Stangl 1988 s. 74. Här var tydligen det sociala beteendet, inte skallmåttet, avgörande kriterium på farlighet. Lombroso kan dessutom tyckas inkonsekvent, när han hävdar att ett allvarligt brott är ett argument för ensamcell. Lombroso 1881 s. 114. Lombroso, citerad i Forsythe 1987 s. 181-182. Wolfgang 1960 s. 215. Lombroso 1881 s. 117—120.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=