99 5.3. Rashygien — människans hjälp åt naturen Den härstamningsteori som Charles Darwin (1809—1903) framförde i sin Origin of the Species 1859 innehöll två idéer, vilka skulle återkomma i det kriminalantropologiska, socialbiologiska tänkande som frodades mellan sekelskiftet 1900 och det andra världskriget. Enligt Darwins teori om en evolution var naturens arter föränderliga, och alla levande organismer, växter, djur, små eller stora, levande eller utdöda hade utvecklats genom små suecessiva förändringar ur andra arter som föregått dem. På så sätt var allt liv inbördes besläktat och underkastat samma lagar i en enda lång utvecklingsprocess. Människan härstammade från djurarter, som i sin tur var ättlingar till lägre och så vidare åter till en gemensam ursprunglig homogenitet. Den andra teorin, som gällde selektion, förklarade föränderligheten men dessutom, vilket var väsentligare, de levande varelsernas synbara ändamålsenlighet. Djur och växter var nämligen alltid förbluffande väl anpassade till sin omgivning, vilket ofta uppfattats som ett belägg för existensen av en högste skapare, en Gud. Darwin avvisade nu den typen av teologiska förklaringar och erbjöd i stället en mekanistisk modell om ett naturligt urval, sammanfattad i idéer om kamp för livet, ett allas krig mot alla, i vilket de bästa överlever och de svaga går under. Modellens grundläggande postulat är att det biologiska livet präglas av en ständig bristsituation, att det föds långt fler individer än vad jorden kan försörja. Alternativen är då att segra eller duka under i kampen för tillvaron. Vilka individer somöverlever och kan reproducera sig själva beror åtminstone delvis på vilka nyttiga egenskaper de ärvt när det gäller att skaffa sig mat, slåss eller föröka sig. Eftersomvariationerna i anpassningen är ärftliga, föder de individer somöverlever en »bättre» avkomma. Men även den är alltför talrik och hamnar, visserligen från en högre nivå, i ny inbördes tävlan för att sedan gå under eller överleva. På så sätt verkställer det naturliga urvalet en successiv utsovring och förädling. Darwin räknade dock med att utvecklingen inte alltid innebar en jämn och stadig förbättring. Ibland inträffade bakslag i processen, och när mänskligheten så plötsligt och utan någon påtaglig orsak visade upp de sämsta karaktärer, kunde man spekulera över om det var fråga om en återgång till primitivare stadier, vilken skulle hänga kvar i flera generationer och störa utvecklingen. Den mekanistiska förklaringsmodellen återknöt till betydligt äldre traditioner i västerländsk idéhistoria men låg inte minst i linje med de tankar som Robert Malthus (1766-1834) hade presenterat drygt 60 år tidigare. Malthus varnade för att jordens befolkning hotade att bli för stor jämfört med tillgången på näringsmedel. Katastrofer hotade ominte folkökningen kontrollerades och Malthus förordade här återhållsamhet, försenade äktenskap och stärkt föräldraansvar som de viktigaste åtgärderna. Organiserat fattigunderstöd kunde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=