RB 56

98 För varje teori som betonar inlärning och social miljö är det naturligt att uppmärksamma barn. Tarde för sin del menade att barnet var en född parasit, somomdet försummades av sina föräldrar, skulle läras upp av förste bäste som kom i dess väg. I centrumför Tärdes teorier stod dock generella åtgärder mot vuxna, medan det offentligaansvaret för barn inte anses tagit någon större plats i hans system.*® Naturvetenskapens kvantitativa metoder var också grundläggande för teorierna ommedfödd benägenhet för avvikande beteende. Under 1800-talet växte en systematisk kriminalantropologi fram, som även den ställde sig i opposition till vad man uppfattade vara centrala principer för domstolsjuristernas straffmätning. De biologiska teorierna byggde delvis på tusenåriga föreställningar ombefintligheten av ett samband mellan människans karaktär och hennes utseende eller konstitution.*^ Även omfysionomikens utveckling faller utanför vårt ämne, är några lätta nedslag nödvändiga för att belysa den långa förhistorien till det starka intresset kring sekelskiftet 1900 för antropologi, genetik och rashygien. En av de första antropologiska studierna avseende brottslingar genomfördes på 1580-talet av Giambattista della Porta (1563—1615). Efter överenskommelse med bödeln i Neapel tilläts han undersöka kroppar somtagits ned från galgen. Med olika mätningar försökte della Porta skapa en människans typologi, där han klassificerade det typiska utseendet för tjuven, den epileptiske, den våldsamme och den lastbare. Han gjorde också teckningar, somjämförde människans anletsdrag och karaktär med olika djurs. En viktig slutsats för della Porta var att det fanns små möjligheter att förbättra människor genommoralpredikningar, eftersombåde den fysiska och den psykiskakonstitutionen var givna en gång för alla. Den deterministiska inställningen om brottsligt beteende som något biologiskt bestämt odlades också av den österrikiske läkaren Franz Josef Gall. Efter kliniskaundersökningar av levande och obduktioner av döda brottslingar presenterade han på 1810-talet en teori om samband mellan en persons olika hjärndelar och hans kroppsliga funktioner och mentala karaktärsdrag.Benägenheten för stöld eller mord orsakades enligt Gall av personens speciella hjärntopografi. Teorin gav emellertid även visst utrymme för miljöfaktorernas inverkan, i den meningen att en god uppfostran, med religion och moral, ansågs kunna hejda de »naturliga» impulserna. Gall kritiserade strafflagstiftningen, somtog mer hänsyn till brottet än brottslingens situation och behov och uttalade att straffanstalterna i stället borde följa läkarvården och mer anpassas efter den behandlades konstitution. Stang Dahl 1978 s. 69. ’’ Spår av denna föreställning återfinns hos Cicero, Tacitus, Aristoteles, Albertus Magnus, Voltaire m.fl., se Sellin 1955 s. 4, liksomi skönlitteraturens och dramatikens stundomstereotypa skildringar av utseendet (eller inomoperakonsten röstläget) för att ange »karaktären» hos tjuvar, mördare, banditer och andra typer med mindre ädelt sinnelag. 20 Sellin 1955 s. 6. Mannheim 1970 s. 212-213.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=