144 anförde Barfoths önskan.^^ vid beredelsen av Pernilla Persdotter 1794 var Schartau också inblandad, möjligen särskilt kallad.^^ Det har även förekommit att fångar informellt fått tillgång till beredelsepräst efter sina önskemål.^'* Ett speciellt själavårdsproblem utgjorde människor av annan konfession än den lutherska. Omkring 1721 ska legationsprästenJ Mutzon, på svenska myndigheters anmodan, ha berett och följt en katolsk delinkvent ut. Han erhöll även resepengar.65 Enligt Calonius skulle präst av den religion dödsfången tillhör kallas till denne. Ibland samarbetade flera präster i beredelsen. Vid en dödsfånges beredelse i Uppsala 1862 medverkade - förutom fångpredikanten - sex personer, både präster och lekmän. En av prästerna i gruppen skulle följa den dömde till avrättningsplatsen, istället för den då tjänstledige fångpredikanten. Överhuvudtaget tycks ofta mer än en person varit involverad i beredelsen av dödsfångar i Uppsala.Å andra sidan kunde tveksamhet från beredelseprästen mot att andra präster besökte fången också förekomma.Det kanske inte är så mycket att förundra sig över, med tanke på den inställning till kollegor och till fången somJohan Ternström visar då han skildrar sitt besök hos Sophie Ekwall i Jönköping 1846. Ternström uppehåller sig vidlyftigt vid de föreställningar han gjorde henne. Hon ska huvudsakligen ha svarat med ja och nej, enligt Ternströmav okunnighet, inbundenhet eller blvgsel inför främlingen. Den väsentligaste reaktionen var: Vid några kraftord syntes cn tår i det annars mörka och dystra ögat, och någon klarhet spridde sig då över det eljest hemska och vidriga ansiktet; vilket visade, att känslolösheten börjat vika och islossningens tid var inne. ^2 Memorial från Gustaf Luthman 9/4 1811 Fl a: 319 LDA LLA, § 16 16/4 1811 Lunds domkapitels protokoll AI: 89 LDA LLA. Rörande ärendet, se Green 1963 s 115 1, där domkapitlets beslut finns tryckt. Möjligt är att Luthman ville slippa att själv medfölja till avrättningen; jfr Luthman 1814 s 2. En skildring av avrättningen finns i Charpentier 1969 s 78 f. Se Hägglund 1926, särskilt s 19 ff, 26 ff; jfr Wiebe u å. Se t ex Svenska Morgonbladet 12/1 1901 och Pontén 1942 s 216 omAugust Hvlanders sex besök hos Filip Nordlund. Dessa omnämns dock inte i fängelseprästens ämbetsdagbok, där däremot ett besök av ärkebiskop Johan August Ekman noterats, anteckning 15/8 1900 D3e:4 Kriminalvårdsanstalten i Västerås arkiv ULA. Ernst Lönegren, som sedan tidigare kände Nordlund, skrev till honom. Lönegren 1921 s 113 f. Skrivelse till KM:t från »Catholiska arbetare wid Swenska Fabriquer och Manufacturer» 10/11 1746 Acta Ecclesiastica 139 RA. S 201 coll 432:77 HUB; jfr KK 24/1 1781 tryckt i KL 1845 s 13. Wessblad 1862 s 10. Bernhard Wadström beskriver hur han 1855, då ännu icke prästvigd, biträdde Jöns Mauritz Wilhelm Wessblad med beredelsen av Erik Bur, W'adström 1876 s 104 ff, Wadström 1897 s 162 ff, 490 ff. Även Gustaf Daniel Björck besökte Bur, anteckning 1/11 1855 II: 12 Uppsala straffängelses arkiv ULA, Wadström 1897 s 165 f, Johan Niklas Holmgren besökte 1830 en dödsfånge i Uppsala på fångpredikantens begäran, Holmgren 1857 s 91 not " Traasdahls berättelse om hur han, som inte var Wallins själasörjare, dock förde åtskilliga långa samtal med honomär ett norskt exempel på samma företeelse, Traasdahl 1876. Anteckningar 3/8 och 30/8 1858 DI: 1 Länsfängelset i Örebro arkiv ULA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=