143 grad ha utfärdats av exekutor och - i vissa fall, gärna efter anmodan - av kyrkliga myndigheter. Dödsfången hade ingen rätt att välja beredelsepräst, men ibland beaktades dennes önskemål. När Bengta Andersdotter önskade att pastorsadjunkten Anders Elfving skulle bereda och följa henne blev det inte så.^^ Tydligt avvisades tanken av prosten i Ronneby Salomon Henschen, sominte ansåg att hon hade »någon rättighet, att övergiva den själasörjare» som var nådårspredikant i hennes hemförsamling. Kalmar domkapitel menade senare att Elfving, när frågan ställdes omhan var villig att bereda henne, skulle ha hänvisat till »hennes egne präster». Elfving motsatte sig prostens uppfattning, och hävdade att Andersdotter hade rätt att kalla vilken präst hon önskade.När Djos Per Andersson, först hos KBh och sedan hos domkapitlet, begärde att få en annan präst mottog KBh inte ansökan och domkapitlet avslog den, men i enskildhet besöktes han ändå av två andrapräster.-'’^ Domkapitlet motiverade avslaget med att KBh lagligen befullmäktigat fängelseprästen och förordnat denne till beredelse; domkapitlet fann inte sig behörigt att ändra dessa beslut, särskilt då det inte var fråga om en anklagelse för ämbetsbrott.Motiveringenär märklig, då vid denna tid beredelsen visserligen var en del av fängelseprästens tjänsteåliggande, men detta utan att de bestämmelser somgjorde det till församlingsprästens ansvar upphävts. Domkapitlet hade större rätt och ansvar att förordna om beredelsen än KBh. Möjligen avspeglar domkapitlets hållning en bedömning att domkapitlet inte längre som arbetsgivare kunde ingripa i fängelseprästens verksamhet. Genom KBr 5/1 1847 blev nämligen ordningen för tillsättning av fängelseprästerna i länsfängelserna att SFARbeslutade, efter samråd med KBh, medan domkapitlet endast yttrade sig omde sökandes kompetens och lämplighet.^° Garnisonspastorn Pehr Nyman beredde Anders Österberg på KM:ts uppdrag, sedan Österberg i sin nådeansökan begärt detta.^’ Domkapitlet i Lund förordnade prosten Henric Schartau att medverka vid beredelsen av Eilert Barfoth efter ansökan av tf slottsprästen Gustaf Luthman, vilken även Bengtas önskan finns inte dokumenterad av hennes egen hand men har ej ifrågasatts. Begäran uttryekt i avskrift av brev från Anders Olsson 22/1 1770 bilagt brev från Salomon Henschen 23/1 1770 FIa:223 LDA LLA och i brev från Anders Olsson 2/2 1770 till domkapitlet i Lund med bilagd avskrift av intyg av Åke Olufsson och Johan Frisk E:25 KAKA LLA. Rörande ärendet, se Liedman 1960 s 175 och Olsson 1944 särskilt s 62, 69. Brev från Salomon Henschen 23/1 1770 Fla: 223 LDALLA, s 106 § 3 14/6 1770 AI: 21 KDA VaLA. Andersson 1849 s 97 ff, Löfvén 1853 s 4 ff. Att andra än de officiella beredelscprästerna var mycket aktiva förekomäven vid andra tillfällen, se t ex Odhelius 1842 s 69 ff jämfört med Sellegrcn 1842 s 12. § 2 s 26 protokoll 10/3 1849 AI; 140 UDA ULA. <>0 SFS 1847 nr 1 s 3. Statsrådsprotokoll i justitieärende och utslagshandlingar 28/10 1835 NJrA RA; jfr Nyman 1838.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=