139 ganders kritik mot att fångpredikanten borde besöka dödsfången natten före exekutionen nådde viss framgång. Wirgander menade att prästen behövde denna natt för att samla krafter inför morgonen. KM:t beslutade att besöket skulle ske på aftonen före exekutionen och »om natten så framt delinkventen det åstundar.»^^ Instruktionen kan anses ha upphört att gälla då SFAR och KM:t gentemot Nils Holmers protester, särskilt mot att han även skulle få ansvar för länsfångarna, inskärpte att instruktionen för fångpredikanter av 3/6 1846 skulle gälla fångpredikant var detta även i detta avseende slutpunkten för amiralitetsfångpredikantens särställning.-^"^ Även i andra förslag till instruktioner för fängelsepersonal från 1800-talets första år gavs ansvaret för dödsfångarna till fängelsepredikanterna.När en fängelsepredikant redan hade ett visst ansvar för dödsfångar, var det lätt att åtagandet utvidgades. Amiralitetsfångpredikanten i Karlskrona, som redan hade vissa beredelsefångar på sin lott åtog sig snart även andra. Från att själavården vid länshäktet i Göteborg varit en bisyssla komen tjänst som fångpredikant att inrättas som en direkt följd av problemrörande beredelsen av dödsfångar. Livstidsfången Johan Erik Norlings beredelse blev den utlösande faktorn. Han förvarades i väntan på avrättning på länshäktet, och prästen som ombesörjde själavården där, regementspastorn Peter Emanuel Rhedin, fick av konsistoriet i uppdrag att bereda honom. Rhedin avböjde uppdraget med tre motiveringar. Norling var fästningsfånge och alltså garnisonsförsamlingens ansvar. Tillhörde han ändå stadens prästerskaps ansvar, så fanns det andra av dessa vars Wirganders skrivelse 7/11 1808 och utdrag ur amiralitetskonsistoriets protokoll 19/12 1808 i Skrivelser till KM:t från Amiralitetskonsistoriet RA, KBr i E:30 KAKA LLA. En avskrift av instruktionen med ändringarna införda finns sombilaga till skrivelse från amiralitetsfångpredikanten Nils Hoimer 14/10 1846 EVI:2 SFAR RA. Skrivelse från Nils Hoimer 14/10 1846 EVI:2 SFAR RA, protokollsutdrag till Nils Hoimer och brev till KBh i Blekinge båda 9/11 1846 i AI:39 SFAR RA, skrivelse från Nils Hoimer 19/12 1846 i konseljakt i justitiedepartementet 2/3 1847 RA, § 5 statsrådsprotokoll i justitiedepartementsärende 2/3 1847 RA. Såväl SFAR och KM:t betecknar Hoimer som endast fångpredikant, i SFARrs koncept är »amt» överstruket; jfr Gynther 1852 s 346 f. I ett instruktionsförslag från Skaraborg 1802 räknades beredelse och åtföljande till avrättningsplatsen till fångpredikantens arbetsuppgifter, och i ett från Uleåborg anbefalldes de som skulle beredas till döden särskilt i dennes försorg, histruction till Efterrättelse vidKrono Fängelset uti Skaraborgs län (inkommen 1/5 1802) och Underdånigt project till Vacktmästarc Instruction och Reglor i afseende påfångames vård och behandling i Uleåborgs läns Kronohäckten. Omdet inte fanns någon fångpredikant, kunde det t ex stadgas att en präst skulle kallas för att i ett särskilt rum bereda dödsfången, sedan hans dödsdag fastställts, § 9 Underdånigaste Project, til Instruction för Waktmästaren och Waktbetjeningen vid Korsholms Fånghus i Wasa Lähn (daterad 12/6 1799). Samtliga förslag i Skrivelser till KM:tfrånJK 17/11 1807 vol 98 RA. Se t ex berättelse av Jon Wirgander 1 1/2 1820 och skrivelse av KBh i Blekinge 17/2 1820 utslagshancflingar 8/3 1820 NJrA RA. hans tjänst. Då både SFAR och KM:t titulerade Hoimer för endast aven
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=