140 tur det nu borde vara; Rhedin hade för inte länge sedan, tillsammans med Nils Paulsson, haft en svår beredelse, Christen Andersson och Anders Andersson. Ansåg domkapitlet ändå att alla dödsfångar var Rhedins ansvar då han var själavårdare för länshäktet, påpekade han att detta var ett frivilligt åtagande, som han i så fall skulle lämna. Med gillande av Rhedins skäl förordnade konsistoriet artilleriregementets pastor Adolf Billquist.^^ Denne avsade sig dock uppdraget. Han hade alldeles för mycket att göra, varför han också tidigare lämnat det frivilligauppdraget att vara själasörjare på länshäktet — till vilket han ansåg, liksomi andra län, hörde att bereda dödsfångar — och att påta sig beredelsen skulle innebära ett prejudikat inte bara för honomutan även för andra militärpräster. Därför hade han också underrättat sin regementschef, som i sitt brev påpekade att regementsprästernas själavård av fästningsfångarna var ett frivilligt åtagande. Sedan biskopen löst det akuta problemet med Norlings beredelse genomatt uppmana Rhedin att fortsätta beredelsen och tillsäga slottspredikanten på Alvsborg att medfölja till avrättningsplatsen, hade konsistoriet fortfarande det principiella problemet, v^ems ansvar dödsfångarnas beredelse var, att hantera. Slående är att de gällande bestämmelserna i resolutionen på prästerskapet besvär från 1723 inte berördes. Majoriteten ville att det anslag somfanns för själavården vid länshäktet skulle användas till en tjänst, vars innehavare skulle bereda dödsfångarna — utom, för att bördan inte skulle bli för stor, dem somtillhörde stadens församlingar eller militärförsamlingen. Mot inskränkningen reserverade sig två ledamdter.'^o KM;t följde majoritetens linje, varefter tjänsten utlystes och en instruktion fastställdes, i vilken bestämmelsen om fångpredikantens ansvar för dödsfångarna är allmänt hållen och undantagslös."^* 3.1.3. Vemvar beredelseprästenf - Särskildafaktorer Förutomförsamlings- och fängelsepräster utsågs själasörjare för dödsdömda också genom särskilda förfaranden vid vissa tillfällen. Det förekomatt KBh i sitt ansvar för fången och avrättningen i praktiken utsåg beredelsepräst genom att anmoda viss präst att bereda fången.I Karlskrona förekom att överamiBrev från Peter Emanuel Rhedin 29/12 1825 FI:212 GDA GLA. 38 §19 4/1 1826 AIa:50 GDA GLA. 3^ Brev från L ABillquist 17/1 1826 och från generaladjutanten 18/1 1826 Fl: 210 GDA GLA. Anteckning 25/1 1826 K 13 h UUB, § 12 8/2 1826 AIa:50 GDA GLA. Slottspredikant på Älvsborg var Lars Hagstedt, Skarstcdt 1878—1885 s 888. KBr 16/3 1826 Él:28 GDA GLA, § 5 26/4 1826 och § 30 12/7 1826 AIa:50 GDA GLA. § 9 Instructionför FdngPredikanten vid Göthehorg och Bohus Läns Länshäkte i Ala: 50 GDA GLA. 3- Se t ex brev från KBh i Karlskrona 17/2 1820 utslagshandlingar 8/3 1820 NJrA RA, brevkoncept nr 3796 26/11 1835 till regementspastor Johansson Alla: 156 Göteborgs och Bohusläns landskanslis arkiv GLAoch brev från KBh till slottspredikant Lars Feuk 13/11 1843 F 2: 1 Kristianstads fästningsfängelses arkiv KrA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=