34 boken sak- och arvsrätten, den tredje obligations- och straffrätten och den fjärde processrätten. Märkas bör, att begreppet sak nämns i rubrikerna till böckerna II-IV. Kloot motiverade sin disposition med en haltande dikt i förordet till Lagfarenhetsspegeln.63 Motiveringen upprepades på prosa, och indelningen var den traditionella i personce-res-actiones. Enligt Kloot kunde även Sveriges lagar indelas i rätten om personer, saker och sakers lagsökning. »Ty Rätten hörer til Personerne, somhafwa sin Beskaffenheet i Lagen vthtryckt, och sträcker sig öfwer Sakerne, så til at vthwijsa theras rätta Art, Natur och margfaldige Egenskaper, somoch theras Lagsökning effter Processen, såsomMedlet, Sätt och Form, ther igenom Personerne sin Rätt sökia, och Sakerne Lagfölja.»^^ I dikten betecknades dom och exekution uttryckligen som »Justitiens Lagliigh Besluut och Anda». Ett centralt begrepp i Kloots framställning är saker, till vilka i enlighet med romersk rätt även räknades s.k. okroppsliga saker, res incorporates.^'^ Till sistnämnda hörde inte bara olika förmögenhetsrättigheter, såsom egendoms- och arvsrätten, utan även oförytterliga ting, såsom liv, lekamen, frihet och ära.66 På detta sätt kunde även straffrätten behandlas under sakernas laga beskaffenhet. I Kloots verk har obligationsrätteninte den mellanställning emellan res och actiones, somförekomt.ex. i Loccenius’ och Wexionius’ framställningar, utan även obligationsrätten är entydigt en del av res. Denna indelning liksom rubriken till den fjärde boken har en viss likhet med Struves sex år tidigare utkomna lärobok.6^ Redan det centrala sakbegreppet skiljer dispositionen i Kloots Lagfarenhetsspegel från ordningen i Grotius’ »Inleiding». Grotius’ arbete är dessutom indelat i tre böcker, och processrätten saknas. Grotius behandlar obligationers upphörande i slutet av sitt verk, medan Kloot tar upp denna fråga före straffrätten i mitten av tredje boken.68 Grotius’ inflytande är dock märkbart på många punkter, av vilka den viktigaste är, att Kloot inarbetat sjörätten (III:8), växelrätten (III: 10) och försäkringsrätten (III: 12) i systemet. Kloots levnadstecknare Bertel Hallberg nämner talrika exempel på att Kloots skrifter citerats i den svenska juridiska litteraturen fram till början av 1900-talet.69 Det är dock uppenbart, att dessa hänvisningar ingår i den dekorativa lärdom, sombrukar uppvisas framför allt i doktorsavhandlingar. Redan på 1660talet citerade man »Synopsis CausarumCriminalium» någon gång i Uppsala.^^ Dikten återges i sin helhet i Björne, Rättssystematiken i den svensk-finska juridiska litteraturen på 1600-talet. Den svenska juridikens, s. 172 not 80. 6“* Kloot, s. 11. Kloot, s. 56. Kloot, s. 62. Se närmare Björne, Nordische, s. 104 ff. och 121. Grotius, fol. 99 ff.; Kloot, s. 246 ff. Hallberg, s. 8. Lipstorpius/ AbramB. Hesslgreen (1665). 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=