179 den femtes danske og norske Lov og de arldre Loves Bestemmelser, somhenhore til denne Deel af den danske Lovgivning» (I-II, 1793—1794; 490+454 s.)- Sedan följde med liknande titel personrätten i den tredje boken (I-II, 1796; 479+468 s.) och i snabb takt sjörätten i den fjärde boken (1797; 490 s.) och stats- och processrätten i den första boken (I-II, 1797; 607+635 s.). Efter en paus avslutades verket av en voluminös framställning av det andliga ståndets personrätt i den andra boken i DL och NL (I-II, 1801; 855 +719 s.). Brorsons kommentar fick ett betydligt bättre bemötande än Kofod Trojels, och i synnerhet de senare delarna berömdes för »sund Philosophic», »fiin Bedommelseskraft» och »praktisk Brugbarhed», även om man ansåg, att Brorson i straffrätten »forledet af Philosophiens og Menneskekjerlighedens Aand, har fremstillet vore Love i et skjonnere og blidere Lys, end det Dommeren tor betragte dem i».’^o I förordet till första bandet av förmögenhetsrätten tackade Brorson för »Skaanselen», med vilken man bedömt arbetets många fel. Han tillbakavisade dock en punkt i kritiken; »Man fordrede Mere af Bogen, end Titeln lover, og mine Evner tilläde; man sogte philosophiske Betragtninger over Loven og den a:ldre Lovgivnings Grundsa^tninger , fremsatte i deres fulde Lys, og opklarcde ved Oldtidens Saider.»'^* Såsom Dahl har konstaterat, var kritiken i huvudsak berättigad.'^- Redan kommentarernas titel visade, att arbetet hade en historisk prägel, och Brorson redogjorde omsorgsfullt för varje stadgandes historiska källa och förklarade ingående varje ord. I de knappa litteraturhänvisningarna, som endast innehåller nordiska rättsdogmatiska arbeten, hänvisas påfallande ofta till Hedegaards arbeten. Den rättshistoriska litteraturen är mycket framträdande, och författaren hänvisar ofta till norsk och isländsk rätt (Paus; Jon Amason, Sveinn Sölvason), men grannrikets rättsvetenskap representeras endast av Verelius’ och Ihres historiska lexika. Jämfört med det historiska och exegetiska materialet är det naturrättsliga utbudet ringa och förekommer framför allt i förmögenhetsrätten (se III 1.3.1.2.). 3.5. Naturrättslitteraturen I Danmark-Norge publicerades under 1700-talet talrika naturrättsframställningar, somfick användning även i det nordiska grannriket. Denna naturrättslitteratur har alla de drag, somär karakteristiska för dubbelmonarkins rättsvetenskap under denna tid. Kvantiteten är imponerande, och framställningarna håller ofta en god, närmast för grundundervisningen anpassad nivå, vilket å andra sidan leder till en viss ytlighet. Självständiga vetenskapliga insatser sakSc KIE 1793, s. 193 tf., 1796, s. 726 ff. och 1797, s. 741 ff. Jfr den i KIE 1791, s. 788, citerade recensionen av Brorson, DL 6. Bog, i »Jenaer Literaturzeitung", enligt vilken författaren inte hade gått tillräckligt långt i den milda tolkning, som var nödvändig vid en så gammal lag. Brorson, DL 5. Bog, I, Fortale. Omkritiken av Brorsons arbete, se även Dahl, s. 146. Dahl, s. 146 f. 160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=