158 tau kunde alltså betecknas som Danmark-Norges förste institutionalist, men hans arbete är i första hand en framställning av romersk, inte av dansk rätt. Clitaus arbete var avsett att vara en akademisk lärobok, och författaren hänvisade till, att man på universitetet enligt en kunglig befallning (antingen universitetets statuter från år 1732^- eller F 1736) måste föreläsa förutomi romersk även i dansk rätt. Problemet var, att studenterna saknade »gode Compendia, efter hvilke de kunde manuduceres, i det faa eller ingenJuridiske Boger ere at bekomme i Bogladerne», så att de tvingas att höra på föreläsningar utan bok, vilket medförde föga nytta.Clitau försökte också senare skriva akademiska läroböcker i juridik, och han publicerade år 1746 »Juridiske Examen ved Sporsmaal og Svar I-IV», av vilken de två första delarna koncentrerade sig på Institutiones i Corpus luris, den tredje delen behandlade DL och NL (se 3.4.1.) och den sista var en inledning till naturrätten (se 3.5.2.). Trots Clitaus försäkran, att den, somlärt sig innehållet i hans bok, kunde »med Roos sustinere den rigoreuseste Examen injure Civili»,fick »Overeensstemmelse og Forskia:!» tydligen inte någon större spridning som lärobok, och Dahl nämner inte ens verket. Kofod Ancher var mycket kritisk: Clitau behandlade nog utförligt den romerska rätten, men jämförelserna med dansk rätt var korta och ofullständiga, och då författaren inte berättade någonting om, varför dansk rätt på olika punkter skilde sig från eller stämde överens med romersk rätt, så hade man ingen nyttaav jämförelserna.Bokenvar dock det första försöket till en lärobok i gällande rätt på danska, och Clitau själv klagade över besväret »at bringe saa mangfoldige Termini i et fremmed (!) Sprog, som de aldrig tilforn have v^eret udi»;^^ det må ursäktas, att jag inte kan ta ställning till Clitaus uppgift, att »der undertiden lober en Jvdsk Dialect ind imellen». Förordet ger också uttryck för en grälsjuka och en redan i verkets titel dokumenterad mångordighet, vilken ställvis framträder också i själva texten. Clitaus ovilja att förklara och tolka danska lagstadganden måste naturligtvis ha minskat bokens användbarhet även för praktiskt verksamma jurister. 3.J.3. Hector Albert Reuss »Romersk-Dansk Jurisprudentz, det er: De Romerske og Danske Borgerlige Love, Begge med Exempler oplyste, Begge med hinanden, og Dend sidste med Krigs-Articlerne sammenlignede. Den studerende Ungdom og andre til Nytte» (1740; dedikation, Fortale+64 s.) är en ofullbordad bagatell, somenligt Institutionesordningen behandlar inledande frågor och delar av personrätten. SeJorgensen, s. 79. Clitau, Fortale, s. 1. Clitau, Fortale, s. 6. Kofod Ancher 1777, s. 88. Clitau, Fortale, s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=