157 differentiallitteraturen, men var också den första omfattande framställningen, somgenomgående beaktade dansk rätt. Rättsjämförande framställningar var ju inte ovanliga på denna tid. Clitau hänvisade själv till Struves »Jurisprudentia Romano-Germanica forensis» och påpekade, att hans eget arbete innehöll mycket mera dansk rätt än vad Struves innehöll tysk.56 Clitau berättade som den första i Norden öppet om de svårigheter, vilka framtvingade ett beroende av romersk rätt vid en framställning av den nationella rätten; i den svensk-finska litteraturen på 1600-talet hade man snarare framhållit, att Institutiones-ordningen var den mest ändamålsenliga ciispositionen. Clitau förklarade, att han inte hade velat »examinere den Romerske Ra:t efter den Danske, men den Danske efter den Romerske».Omhan skulle ha använt dansk rätt somfundament, så hade detta lett till, att viktiga delar av den romerska rätten, börjande med lagtolkningsläran, rättssystematiken och den allmänna personrätten, hade förblivit obehandlade, eftersom de saknade motsvårighet i dansk rätt. Däremot ansåg Clitau det vara utan betydelse, att de delar av dansk rätt (t.ex. regler omjakt, bönder osv.), somsaknade motsvarighet i romersk rätt, lämnats utanför framställningen. I sådana fall skulle han dock endast ha kunnat framföra »de blötte Lovens Ord, hvilket ... ikke havde vseret til nogen Nytte, i det saadant kand la;ses af hver Dansk i Lov-Bogen».Yttrandet är, förutomett öppet medgivande av författarens motvilja mot eller oförmåga att själv förklara och tolka inhemsk rätt, kanske också ett uttryck för den av Kofod Ancher påtalade missuppfattningen, att DL:s klara text inte behövde tolkas. Clitaus metod var, att han hade indelat hela »Corpus Juris Civilis Romani ... efter de 3. Juris Objeeta, Personas, Res &Actiones, og har saaledes bragt alle de Juridiske Materier ... somfindes i de 430. Digesternis eller Pandeeternis tituler i 3. Tituler; hvilket ingen, saa vidt mig er vitterligt, har gjort for mig». Enligt honomhade samtliga professt^rer och doktorer tidigare i sina kompendier följt Digesternas legalordning, fastän de klagade över bristerna i denna.Den tredje delen behandlade dock endast actiones i allmänhet, och i enlighet med ordningen i Institutiones tog Clitau här också upp straffprocess- och straffrätten. Tredje delen avslutades med ett avsnitt om »den nu brugelige Process».Cliner, og af de partieulere Rx-tter den Saxiske og Lybske. Ligcledes ere ogsaa adskillige Materier, som henhore i Jus Publicum, traeteredt i den 3die TituLs 4de Section. Jus Naturae og Jus Feudale ere ogsaa berorte, og alle Juridiske Termini forklarede. Saa findes ogsaa anforte til den Doctrin om Strafferne i den 3die Section, og det i een Rad efter hwer andre: Alle saa vel x’rlige som ua-rlige Boder, somfindes i den Danske og Norske Lov, hvorfor og af hvemde skal betales.» Clitau, Lortale, s. 5. Clitau, Fortalc, s. 4. Clitau, Fortale, s. 2. 5** Clitau, s. 2 f. Clitau, Fortalc, s. 6. Clitau, Fortalc, s. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=