159 Den romerska rätten dominerar framställningen, trots talrika hänvisningar till DL och NL. Häftet kan nämnas närmast därför, att det är ett exempel på det vaknande intresset för att skriva läroböcker i juridik och för att författaren liksomClitau talade omsvårigheterna att skapa en dansk juridisk termologi. Den tyskfödde Reuss erkände visserligen öppet, att han inte helt behärskade danska, men ett viktigare argument var svårigheterna att översätta begrepp från olika rättssystem: »Det findes mange Ord i den Romerske Lov, som ikke uden en Slags Beskrivelse kand gives paa Dansk, ligesom og mange Danske Ord ikke kand gives paa Latin». Reuss ville inte helt utmönstra lånorden: många ord från latinet och franskan var så allmänt använda, »at endog den enfoldigste Bonde i Dannemark forstaar dem».^^ 3.3.4. Hoier Det äldsta tryckta systemet som behandlar dansk och norsk rätt är Hoiers föreläsningar över DL:s första bok, »Juridisk CollegiumOver Processen Saaledes somden bruges i Dannemark og Norge, confereret med den, sombruges i Forstendommene og Tydskland», somutgavs efter Hoiers död i flera upplagor (1742 av Hans Hagerup, senare upplagor av Hedegaard 1764 och 1769). Arbetet är en systematisk framställning av processrätten, och den har somrubriken visar även drag av differentiallittcratur, eftersomHoier genc^mgående jämförde dansk rätt med processrätten i Slesvig, Holstein och Tyskland. I motsats till Clitau använde dock Hoier den danska rätten som stomme. Han följde emcllertid inte ordningen i DL, utan baserade arbetet på en disposition, som började med processrättsvetenskapen, processer och dessas indelningar och fortsatte med rättens personer, rättegångens förlopp inklusive bevisrätten, dom, ändringssökande och exekution; slutligen behandlades vissa specialprocesser. Inledningen var i själva verket en kortfattad allmän rättslära och behandlade bl.a. rättskällor och lagtolkning. Den alltid kritiske Dahl påstår, att Hoiers kollegium i sin »paragrafma:ssige Magerhed» inte höjde sig över den allmänna nivån, medan Troels Jorgensen anser verket vara banbrytande i dansk rättsvetenskap. De av Hedegaard på 1760-talet ombesörjda nya upplagorna av Holers kollegium visar, att differentiallitteraturens tid var förbi. Förläggaren hänvisade visserligen i sitt förord till de många felen i den första upplagan, som byggde på bristfälliga åhöraranteckningar, men han dolde inte, att huvudfclet var Hoiers eget: »Indretningen i Almindelighed viser os na:sten överalt en ubeta.mksom Blanding af andre Landes Rettergang med den Danske og Norske, uden retskaffen Omsorg, for at udsoge det deraf, som ... var nyttigt for os; ja ofte, uden Reuss, Fort.ile. Omdet v.tkn.inde intresset för d.tnsk.in p.å 1740-t.tlet, se Littemturliistorie, s. 256 ff. Dahl, s. 124; TroelsJorgensen, s. 269.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=