105 lagfrågorna (20) innehåller en dedikation, i vilken det nästan alltid påstås, att respondenten själv är författaren. Arbetet i fråga betecknas med de sedvanliga fraserna som »min lärospån»,somett första svagt försök,'^° som ett första prov på respondentens insikter'''^' eller som en första frukt av den vårdnad o. likn. somföräldrar, släktingar eller mecenater bestått respondenten.'*^- Dissertationernas stil och innehåll, ojämnheter i ortografi och förkortningar'*'^ och i synnerhet den varierande kvaliteten är dock tyngre vägande argument för åsikten, att respondenterna skrivit flertalet av även de svenskspråkiga dissertationerna för Solander. I ett par fall medgav dock respondenten öppet, att han inte själv hade författat texten. Den fjortonde fortsättningen (resp. Lars L. Herweg, 1779) behandlar ett ämne, som avviker från de i lagfrågorna vanliga: »Utkast till ett oförgripeligit betänkande öfver det kortaste sättet at komma till en grundelig vettenskap af Lag och Rätt». I dissertationen rekommenderas, att studierna i juridik bör indelas i Disciplinajurisperpetui (naturrätt) och NotitiaIcgum civiliumcujuscurnque civitatis (positiv rätt); vardera delen bör studeras enligt den traditionella romerskrättsliga systematiken personcc-rcs-obligationcs-actiones.^'^'^ Kvaliteten på dissertationen är betydligt bättre än i serien i allmänhet. Arbetet saknar dedikation, men i slutet konstaterar respondenten: »Ofvanstående betänkande, som jag funnit ibland min Pra:sidis Juridiska samlingar, af någon vitter Lagklok, för längre tid sedan utarbetadt, har jag hållit mödan värt at af trycket utgifva till mina med Studerandes tienst och underrättelse».'*-* Även i en tidigare dissertation (elfte fortsättningen, resp. Johan Fr. Törling, 1779), som enligt dedikationen var den »första frugten af min huldaste Faders ömma omvårdnad», medgav respondenten, att han inte själv fört pennan vid besvarandet av arbetets arvsrättsliga huvudfråga: »Men thetta grundeliga yttrande är inte vårt; utan oss långt för thetta, uppå anhållan, til våra med studerandes undervisning, meddelat af en i lifstiden äfven i Wår vettenskap stor och vitter Fferre. Vi fingo ej lof at nämna Thess namn, men skole vid annat tilfälle förbemälte betänkande schematologice uplysa». Solander/A. N. Westerberg (1777); Solander/J. Lidin (1780); se även Solander/]. G. Sandling 186 179 (1780). Solander/P. N. Snther Solander/M. Norenberg {\777)\ Solander/C. W. Aiirell (1781). Solander/M. Polviander (1779); Solander/C. G. Stiernstedt (1783); Solander/P. Dahlstedt (1783). 180 181 Detta gäller t.ex. ord som »then», »ett» {Solander/B. E. Hoppenstedt, 1774), jfr »den», »et» {Solander/J. Krnll, 1775), t.ex. förkortningen av Jordabalken: »I.B.» {Solander/J. Krull, 1775), »J.B.» {Solander/A. N. Westerberg, 1777), »Jord.Balk.» {Solander/J. G. Gederstam, 1780). Det bör dock noteras, att ortografin är vacklande även i de dissertationer, sominte författats av respondenterna, och att man pa denna tid överhuvudtaget inte hade någon normaliserad stavning Solander/L. L. Herze^eg {1779), s. 139 ff. Solander/L. L.Ilerteeg (1779), s. 147. Solander/J. Er. Törling (1779), s. 103. 18.5 184 185 I8ö
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=