106 Frånvaron av dylika yttranden i övriga dissertationer kan också ses som ett tecken på att dessa skrivits av respondenterna själva. Hänvisningarna till de anonyma lagkloka kan vara avsedda att dölja Solanders insats, eftersomdet inte var helt acceptabelt, att preses själv skrev dissertationerna.’^^ Även inledningen till den första dissertationen (resp. Baltzar E. Hoppenstedt, 1774) lämnade Solanders medverkan öppen på ett knappast oavsiktligt sätt: »Ibland then myckenhet Lagfrågor, som af Rättskloke Män blifvit, i anledning af vår Lag besvarade; the ther ock, til en del redan äro oss, somhär omLagens kunskap vinlägga, med yttermera tillägg af min Pra:scs föreläste; framgifver jag nu, såsomett Academiskt prof, endast några få ... til någon uplvsning för thenna vidsträkta Vettenskaps begvnnare». 188 Eftersom Lidéns och Marklins kataloger inte innehåller några uppgifter om lagfrågornas innehåll, kan det vara skäl att något behandla de temata, som ventilerades. Serien förändrades mycket under sin utgivningstid. Till en början motsvarade den helt sin rubrik. Varje dissertation bestod av flera (upp till sjutton: resp. J. Krull, 1775) i allmänhet mycket ytligt besvarade »lagfrågor», som vanligen gällde tolkningen av något stadgande i 1734 års lag. Ännu den trettonde fortsättningen (resp. M. Polviander, 1779), seriens mest omfattande, innehöll förutomen ingående undersökning omfastighetsöverlåtelse (20 s.) en kort framställning omrätt forumenligt Kap. 10 Redan den följande dissertationen bestod helt av ovan refererade undersökning omden bästa undervisningsmetoden, och därefter blev samlingar av lagfrågor ett undantag: den femtonde (resp. P. N. Suther, 1780), sextonde (resp. J. G. Cederstam, 1780), tjugonde (resp. C. W. Aurell, 1781) och tjugofemte fortsättningen (resp. H. W. Brandberg, 1781). Övriga dissertationer var små monografier av bättre kvalitet. Serien gick alltså till en början ut på att förklara vissa stadganden i 1734 års lag, och framställningarna hade en utpräglat praktisk inriktning. I den nic^nde fortsättningen gick respondenten (D. J. Hilleström, 1778) för första gången helt utanför svensk rätt genom att även ventilera »Något om Romerska Lagen ...»’‘^°, och den följande dissertationen (resp. J. U. Westerberg, 1779) innehöll också »Något om Aritmetiquens nytta i Lagväsendet» med hänvisningar till bl.a. Christian Wolff.’^' Även de dissertationer, sombehandlade ett enda tema, höll sig ofta till 1734 års lag: invändningar enligt RB (resp. P. Georgii, 1780), ordet protokoll enligt RB (resp. P. Brusevitz, 1781), frågan om möjligheten av »wederlags wederlag, eller surrogatumsurrogati» enligt JB 2: 1 (resp. C. Boije, 1781), vissa till bördsrätten hörande problem (resp. J. J. Uhr, Annerstedt II1,2, s. 172 f. Solander/B. E. Hoppenstedt (1774), s. 3. Solander/M. Polviander (\779), s. 133-136. Solander/D. J. Hilleström(1778), s. 78-82. Solander/J. U. Westerberg (1779), s. 91-97; hänv. till Wolff, s. 92. 187 188 189 190
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=