49 och sammanställde en avskriftssamling innehållande alla då kända stadgor från medeltiden.^ Stadgorna trycktes 1687 som bihang till en utgåva av Biärköarätten under titeln Gambia stadgor.'* Hadorph och Wennaesius hade vid sammanställandet av avskriftssamlingen KB B 220:1 tillgång till Runells förteckningar, och i några fall använde de sig av Runells kopiebok (RA B 9) och kopieboken N. Även andra texter från kyrkliga kopieböcker - särskilt Linköping domkyrkas register (RA A9) — användes vid avskrivandet. Hadorphs otryckta avskriftssamling innehåller flera texter av samma stadga. För den tryckta utgåvan har han valt ut en text, men ibland har han till den utvalda texten fört tillägg ur andra avskrifter. Utan konsekvens har dessa tillägg i den tryckta utgåvan satts inomparentes. I sin tryckta utgåva och i förarbetet till den har Hadorph själv eller hans medhjälpare också uppgivit huruvida stadgetexten är skriven efter originalet eller efter någon annan gammal text. Några gånger nämns ingen källa alls. Emellertid stämmer upplysningarna inte alltid överens: i förarbetet kan det stå »ex. orig.», vilket saknas i den tryckta utgåvan. Avskrivnings- och utgivningsverksamheten på 1600-talet var inte bara förlagd till Riksarkivet utan också till Antikvitetskollegiet i Uppsala. Claes Arrhenius, adlad Örnhielm, var verksami Uppsala och kopierade där de av Hadorph ordnade medeltidsbreven.^ Av betydelse i detta sammanhang är Ornhielms avskriftssamling av stadgor, nu Hadorphs och Örnhielms avskrifter värderas högt.^ Avskrivarna har varit trogna förlagorna så vitt man kan bedöma. Men i mitt fall finns det flera stadgor i vilka Hadorphs avskrift inte gjorts efter originalet; oftast rör det sig om stadgor somhärstammar från rådsregeringarna på 1400-talet. förvarad i Linköping (LStBJ 25). Det finns i dag en stor mängd stadgetexter av olika kvalitet katalogiserade på Svenskt Diplomatarium (SD) vid Riksarkivet. Under främst 1940-talet sökte man efter stadgor i diplommaterial, laghandskrifter och världsliga kopieböcker. För varje befintlig text skrevs ett kort omvad texten innehöll och i vilket arkiv eller bibliotek den fanns. De kyrkliga kopieböckerna, dvs. domkyrkornas register genomgicks inte, eftersom innehållet i dem redan var känt. Carl Ivar Ståhle gick igenom KB:s samlingar och fann många stadgor inskrivna i laghandskrifterna i B-handskriftsserien. Jan Liedgren gick igenom UUB:s och Västerås stiftsbiblioteks handskriftssamlingar, Jerker Rosén och Folke Dovring LUB:s och Ljusterdahl LStB:s (Linköpings stiftsbibliotek) samlingar. Som utgångspunkt vid identifierandet av stadgor och stadgefragment hade ’ Detta stycke bygger på Fritz 1976-77, s. 79-82. ■* Den tryckta utgåvan byggde på avskriftssamlingen KB B 220: 1 sominnehåller både Wennaesius och Hadorphs handstilar. ^ Fritz 1976-77, s. 101. Fritz 1976-77, s. 102.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=