50 de Johan Hadorphs stadgeutgåva från 1687. De följde Hadorphs benämningar och årtalsangivelser utomi fyra fall: 1) Jönköpings stadga 1360 har i kartoteket på Diplomatariet ändrats till 1352, 2) Erik av Pommerns stadga 1416 har ändrats till Skara stadga 1414, 3) Lödöse stadga 1445 dateras till 1442 och 4) Tälje stadga 1491 dateras till 1493. Av korten i lappkatalogen på Svenskt Diplomatariumatt döma har flera problemdykt upp vid identifierandet av texter. En del texter har saknat datum och årtalsangivelser (identifieringen av dem har enbart måst utgå från textinnehållet). Andra texter har »fel» datumeller »fel» årtal i förhållande till textinnehållets stadgeindikation (även här blir innehållet avgörande för vilken stadga texten hänförts till). Det motsatta har även inträffat. Rubrik och årtal stämmer överens, men texten awiker från den tänkta stadgans. Det största problemet uppstod dock när en text var en kompilation av flera stadgetexter. Det blev svårt att hänföra texten till en speciell stadga, vilket ändå gjordes. Trots att korten i lappkatalogen är förda av olika personer ger de emellertid genomgående svar på frågan till vilken stadga textavskriften hör. Ståhle tycks på ett senare stadium(1960- och 1970-talet) ha gått igenomalla kort i katalogen och försökt fastställa avskrifternas tillkomsttid. Därefter har han för varje stadga lagt korten i kronologisk ordning efter stadgeavskriftens presumtiva tillkomstdatum. Högst upp ligger det kort vars text tidsmässigt är tillkommen närmast originalet. Sist i varje stadgehög ligger det kort som representerar en textavskrift somtidsmässigt ligger längst från originalet (oftast 1700-tal). Utifrån diplomatariets inventering av stadgetexter har jag studerat de texter som finns i laghandskrifter. Stadgetexterna är nedtecknade i laghandskrifter som oftast har Magnus Erikssons landslag som huvudtext. Det rör sig omstadgetexter som nästan uteslutande är skrivna på 1400-talet och som i de allra flesta fall utgör de äldsta bevarade avskrifterna.^ Stadgan kan förhålla sig till huvudtexten i dessa laghandskrifter på olika sätt. Ibland står stadgan efter huvudtexten, ibland före. Ibland är den knuten till den balk i lagtexten som huvudsakligen berörs av stadgan. Stadgan har ibland helt smält samman med lagtexten. Vid andra tillfällen är endast någon artikel ur en stadga avskriven i marginalen. Dessa anteckningar spelar mindre roll vid fastställandet av en stadgas innehåll. Däremot säger de mycket omhur stadgorna användes och vilket syfte som låg bakom användningen. Lagmannen eller häradshövdingen behövde helt enkelt dem i sin ämbetsutövning. Laghandskrifterna är viktiga för mig därför att de ligger närmare sitt rätta användningsområde än kopieböcker och avskriftssamlingar. Avskrifter av stadgor finns inte bara i laghandskrifter från 1400-talet utan även i adelsmäns kopieböcker från 1500-talet, somjag nämnde ovan. Dessa avskrifter kan vara avskrifter som går tillbaka på rikets register (som försvann ’’ Laghandskrifterna förtecknas på KB i Stockholm och på Carolina i Uppsala under bokstaven B med efterföljande nummer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=