RB 51

3. Stadgorna 1350—1500 Inledning Stadgorna somtogs upp i det föregående kapitlet hade alla kungabrevets form— alla utom »Skara stadga 1335». Denna »stadga» var en proklamation, inte en riksstadga. Den vände sig uteslutande till en bestämd landsdel och innehållet i stadgan gällde endast för denna landsdel. Proklamationen ville få den västsvenska delen att anpassa sin rätt efter de principer somredan gällde i övriga riket. Stadgor börjar med utfärdarens namn och den långa kungatiteln, fortsätter med att påpeka rådgivares medverkan och slutar med uppgifter om sigillering och när den utfärdades. Ibland uppger stadgetexten var stadgan bevaras. De exemplar av Uppsalastadgan 1344 och Täljestadgan 1345 somvi känner till förvarades i Linköpings domkyrka.' Det har säkerligen funnits andra exemplar somutfärdats för andra stift. Innan min undersökning kan koncentreras krig frågor omhur stadgorna kan tolkas, är det ofrånkomligt att systematiskt gå igenom dem för att fastställa deras textsituation och innehållet i dem. I samband därmed ställs i detta kapitel frågan huruvida stadgelagstiftningen efter landslagen fortsätter att ha kungabrevets formeller omden förändras formellt. Inga original av stadgor gällande för landsbygden finns idag bevarade, men det har funnits en hel del original sombrann upp 1697. Vetskap omdessa originals existens får man i de förteckningar som arkivsekreteraren Erik Larsson Runell gjorde under 1600-talet. Runell förtecknade riksarkivets material systematiskt och kronologiskt.’ Han sammanställde nya systematiska kopieböcker för kansliets behov: t.ex. boken Növer stadgetexter. Kungamakten hade på 1600-talet i sin ägo konfiskerade kyrkoarkiv och adliga arkiv; särskilt omfattande var Hogenskild Bielkes och Erik Sparres arkiv. Dessa innehöll handlingar såväl från medeltid somfrån 1500-tal. Alla bevarade texter klassificerades av Runell efter betydelse. En särskild samling »Förnämliga handlingar» lades upp. Där placerades original av bl.a. betydelsefulla stadgor. Hela denna samling förstördes i slottsbranden 1697. Långt före branden hade emellertid Johan Hadorph efterträtt Runell som arkivsekreterare. Hadorph och hans biträdare Erik Wennaesius skrev av stadgor från samlingen »Förnämliga handlingar» och från tillgängliga kopieböcker ' Schiick 1976, s. 471. - Förteckningen ERE, Runells sista kronologiska förteckning hänvisas till i det följande. På Diplomatariet finns en registrant över ERE upprättad av Ina Friedländer 1940.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=