6 heten: om frälsemannen misskötte sin tjänst eller av annan anledning inte kunde sköta den, drog kronan in frälsefriheten. Det finns däremot inget som tyder på att kungamakten hade rätt att dra in skattejord, omskattebonden inte kunde erlägga sin skatt. Kungamakten ägde inte skattebondens jord, den ägde han själv. Kungen hade bara rätt till skatten. Lagar i formav avtal, privilegier och stadgor fungerade som rättsliga skyldigheter eller rättigheter för demsom de riktade sig till. Det var snarare den kristna läran som utgjorde det grundläggande normsystemet. Även när man innehaft ett betydelsefullt ämbete, t.ex. ett biskopsämbete, och kommit i åtnjutande av dess intäkter, betonades i eftermälet huruvida man hade förvaltat det väl. Att förvalta något väl betydde att man hade utökat intäkterna.Det positiva eftermälet innebar att innehavaren varit en hedervärd person. Givetvis medförde ämbetet också en viss materiell makt, men denna begränsades genom att innehavaren hade svårt att utöka makten för sin egen del. Han måste alltså tänka på sitt eftermäle och på livet efter detta. Legitimitet Att inneha kungamakt eller biskopsstol innebar visserligen makt och rikedom, men i båda fall gjordes sträng åtskillnad mellan ämbetets tillgångar och enskilda tillgångar. Ämbetet gav onekligen innehavaren makt, men makten kunde enbart brukas utifrån de rättigheter ämbetet innefattade. Innehavaren kunde försöka utöka ämbetets rättigheter och på så sätt få mer makt, men att utöka ett ämbetes maktbefogenheter tog lång tid och krävde förhandlingar. Förhandlingarna kunde leda till avtal, och den utökade maktbefogenheten fick därigenomsin rättsliga legitimitet. Överhuvudtaget präglades det medeltida samhället av ett samhällsfördrag mellan olika grupper. I de eder somfinns intagna i Magnus Erikssons landslags kungabalk försöker de styrande knyta olika grupper i samhället till den gemensamma politiken.Alla visste sin plats och kunde inte överskrida sina rättigheter. Vad man kunde göra var att få mer av det man redan hade. Det intressanta blir att studera hur man legitimerar sina strävanden. Den inhemska politiken styrdes naturligtvis i viss mån av de omgivande ländernas handlande gentemot Sverige. Kampen både på det inhemska och det utländska planet fördes med hjälp av dokument som bevisade rätten till det man gjorde anspråk på. I fråga om utländska tvister drog man sig inte för att bruka vapenmakt och därefter förhandla med dokument som bevis på de anspråk man gjorde. Se t.ex. Skara biskopslängd i Collin & Schlyter 1827, s. 304—307, nedtecknad ca 1240 enl. Holmbäck &Wessén 1979e, s. XIV. Lagerroth 1947, s. 171, anser att de eder som förekommer i landslagen (KgB \'I) inte endast binder de grupper som svor demutan även nya generationer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=