4 Ett medeltida lagstiftningsbeslut låg fast för all framtid, även omdet ändrades genomett nytt beslut. Lagen var evig och uppfattades somorubblig, därför att den var en del av världsordningen som var oföränderlig och oersättlig. I abstrakt mening var lagen oföränderlig i tid och rum, medan tillämpningen av den i livets konkreta situationer skiftade.*^ Det äldre beslutet upphörde inte automatiskt att gälla när ett nytt tillkom. Jag skall studera om denna uppfattning omlagens orubblighet gällde för stadgorna. Lagar påstods under medeltiden ha tillkommit därför att världen hade förändrats, inte därför att världen behövde förändras. Lagstiftningen användes således inte som ett instrument att förändra världen med. Frågan blir omstadgorna var närmare knutna till nyligen inträffade förändringar än lagarna. Bekräftade stadgorna en redan skedd förändring eller åstadkom de förändringar? Var stadgor lättare att använda somstyrmedel än lagar? Jag vill pröva omstadgelagstiftningen användes somstyrmedel. Stadgan kan ha varit ett styrmedel för den som innehade lagstiftningsmakten. Men lagstiftningen måste av makthavarna kunna underbyggas med annan makt för att kunna användas som styrmedel. Om stadgelagstiftningen använts som styrmedel, innebär det för mig att den var ett resultat av maktutövning vid tidpunkten för beslutet.*^ Men det måste påpekas att lagstiftningen sällan var ett absolut instrument för styrning under min undersökningsperiod, eftersom kungamakten inte var en suverän lagstiftningsmyndighet.*^ Sällan kontrollerade centralmakten tillräckligt stora resurser för att kunna använda lagstiftningen på detta sätt. Lagbestämmelserna hade större eller mindre auktoritet beroende bl.a. på hur mycket makt somkunde sättas bakom dem. De aktuella maktförhållandena var kanske avgörande för vilken rättsregel som tillämpades i det enskilda fallet.'^ Av avgörande betydelse var också huruvida bestämmelserna uppfattades som legitima. Legitimitet hade sådana bestämmelser som redan var accepterade. Därför ser lagstiftningen ut på ett särskilt sätt: antingen bevarar man ord för ord den gamla rättsregeln, och då förändras i stället betydelsen av den, eller bevarar man så mycket som möjligt av den ursprungliga texten och ändrar endast det som för tillfället behöver ändras.**^ Detta tillvägagångssätt belyses särskilt i kapitel 2 och 4. Genomatt lagstifta på detta sätt tillgodosåg man inte bara kravet på hävd och orubblighet/evighet hos lagtexten, utan framförallt tillgodosågs två egentligen oförenliga krav i juridisk verksamhet: å ena sidan bör rätten vara konstant så Teubner 1974, s. 31, Torkelsen 1984, s. 236, Genicot 1977, s. 19, Strömberg-Back 1963, s. 38, och särskilt Peterson 1985, s. 282. Mathiesen 1985, s. 84. Norseng 1987, s. 67. ” Norseng 1987, s. 66-67 och 73. Man påstår sig återupprätta en återfunnen gammal lag som förbättras eller förklaras: Wolf 1973, s. 549, Torkelsen 1984, s. 243, Kaufmann 1984, s. 100: reformatio, renovatio.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=