3 över tillämpningen av lagarna genom den kungliga domsmakten; därefter riktades dess ambitioner mot lagstiftningsmakten. Lagarna behövde av olika anledningar förändras. Ibland behövdes det snabbare förändringar av lagen, och då använde man sig av stadgelagstiftningen. Stadgorna kunde utnyttjas för att senare ändra befintlig lag eller lägga till ny lagstiftning. Det är dessa typer av lagstiftning som kallas för stadgelagstiftning. Mitt huvudsakliga källmaterial utgörs av de riksstadgor som tillkom 1350— 1500. Stadgorna hade i flertalet fall formen av kungliga öppna brev riktade till vart och ett av Sveriges biskopsdömen. Breven bevarades i stiftstadens domkyrka, somdärmed utgjorde stiftets arkiv.” Lagmannen läste förmodligen upp breven på lagmanstinget och häradshövdingarna inomlagsagan skrev in demi sina personliga lagböcker eller i häradets exemplar av landslagen. Därefter använde varje häradshövding sin version på häradstinget. Det är i dessa laghandskrifter stadgorna finns bevarade idag. Stadgorna kan vara ett resultat av en kamp mellan intressegrupper eller ett resultat av andra öppna konflikter (t.ex. Engelbrektsupproret). Men parterna kan också ha haft sammanfallande intressen. Själva stadgan blir juridiskt sett ett avtal mellan parterna.” Innehållet i de senmedeltida stadgorna reglerar i båda fall viktiga och eftersträvansvärda resurser, framförallt ekonomiska. Stadgorna speglar därigenomett samhälle i vardande och förändring. Stadgorna ses främst som en konsekvens av förändringar, t.ex. i maktförhållandena, som skett före lagstiftandet.” I dessa fall används alltså stadgelagstiftningen inte som styrmedel för att förändra samhällsutvecklingen. Stadgorna blir avtal i vilka förändringarna befästs eller regleras. Att stadgorna uppfattas som avtal kan säga något om striden som föregick deras tillkomst, men det är inte konflikten i sig som intresserar mig utan de ämnesområden somär föremål för konflikt. Det är inte heller maktförhållandena som jag i första hand vill undersöka utan lagstiftningen själv och dess konsekvenser. Jag menar att det finns en växelverkan mellan förändringar som leder till stadgelagstiftning och stadgornas påverkan på de samhällsföreteelser som är föremål för stadgelagstiftandet. Stadgelagstiftningen kan med en modern term också anses vara dåtidens »institutionalisering» av maktförhållanden.” Detta innebär att stadgelagstiftningen är tillkommen på huvudaktörernas initiativ för att reglera fortsatt handlande. När avtalet väl var fastställt, blev det svårt för kontrahenterna att genomföra ändringar; ändringar krävde nya förhandlingar. " Upplysningar om förvarandet av stadgebrev finns för flera stadgor i själva stadgetexten. Se Hadorph 1687, s. 42, 53. ’’ Olsen 1978, s. 50, påpekar att lagmannen i Norge åläggs att inomtre veckor efter fattat beslut meddela sitt eget rättsområde. Senast hos Norseng 1987, s. 75, sompåpekar att von See och särskilt Kern inte är främmande för en uppfattning om lagstiftning somavtal. Mathiesen 1985, s. 81. Efter Amark 1990, s. 12-13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=